Museologi: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
m robot Lägger till: be:Музеязнаўства |
Plumbot (Diskussion | Bidrag) m →Museologisk klassifikation: Lägger till * före mall-anrop |
||
| (32 mellanliggande sidversioner av 25 användare visas inte) | |||
Rad 1:
{{fler källor|månad=2013-06}}
'''Museologi''' som akademiskt ämne behandlar hur [[Museum|museerna]] genom sin samlande, katalogiserande och förmedlande verksamhet förvaltar och skapar kulturarv. Museologi har kopplingar till arkiv- och informationsvetenskap men också till ämnen som etnologi, arkeologi och konstvetenskap. ''Den museala processen'' är det som står i fokus, det vill säga man studerar alla aspekter av museerna, från urvalet och insamlingen av föremål till förmedlingen av kunskap i utställningar. ▼
▲'''Museologi''' som akademiskt ämne behandlar hur [[Museum|museerna]] genom sin samlande, katalogiserande och förmedlande verksamhet förvaltar och skapar kulturarv. Museologi har kopplingar till arkiv- och informationsvetenskap men också till ämnen som etnologi, historia, arkeologi och konstvetenskap. ''Den museala processen'' är det som står i fokus, det vill säga man studerar alla aspekter av museerna, från urvalet och insamlingen av föremål till förmedlingen av kunskap i utställningar<ref>För vidare perspektiv på ämnet museologi, se [[Kerstin Smeds, Vad är museologi?]] i RIG Vol 90, Nr 2 (2007) </ref>.
Verksamma inom ämnet i Sverige är bland andra [[Stefan Bohman]], Kerstin Smeds och Inga-lill Aronsson. ▼
Internationellt har museologer som Eilean Hooper Greenhill och Peter van der Mensch varit betydelsefulla. ▼
== Museologisk utbildning och forskning ==
Museologin gjorde sitt intåg på universiteten i Sverige i mitten av 1990-talet. Utbildning i ämnet ges idag vid [https://web.archive.org/web/20140728055028/http://www.umu.se/utbildning/program-kurser/amne/?code=MMA Umeå universitet] (grundnivå till och med forskarutbildning)<ref>Museologin vid Umeå universitet är huvudsakligen inriktad på en teoretisk kunskapsuppbyggnad. Museologins uppgifter kan dock kompletteras med en mer praktiskt färdighetsinriktad museivetenskap. Vår utbildning innehåller sålunda också praktiska övningar så som utställningsbyggande, presentationsteknik, digitala tekniker och inte minst en sju veckor lång praktik på fjärde terminen i kandidatprogrammet. Museologiutbildningen på kandidatnivå vid Umeå universitet består av tre års heltidsstudier, varav ämnet, tillhörande Institutionen för kultur- och medievetenskaper, erbjuder de fyra första terminerna (av totalt sex). De två sista terminerna läser studenterna sina profilämnen (vanligen arkeologi, konstvetenskap eller etnologi). Den studerande kan läsa museologi dels som fristående kurser (A-, B-, och C), dels som programutbildningen ”Programmet för museer och kulturarv”, där det då även ingår en särskild Termin tre – kulturanalytisk fördjupning.</ref>, Uppsala universitet (Mastersnivå), Göteborgs universitet (Mastersnivå) samt Lunds universitet (grundnivå till masternivå).
Svenska avhandlingar i museologi (vid Umeå universitet):
* Lise Fosmo Talleraas, ''Et uregjerlig mangfold?: lokale og regionale museer som saksfelt i norsk kulturpolitikk 1900-cirka 1970, '' 2009
* [http://www.avhandlingar.se/avhandling/2a93342561/ Eric Hedqvist, ''Varats och utvecklingens kedja : en naturhistorisk museiutställning i Göteborg 1923-1968'', 2009]
* [[Bengt Wittgren]], [http://www.avhandlingar.se/avhandling/4df5fdb5cd/ ''Katalogen – nyckeln till museernas kunskap? : Om dokumentation och kunskapskultur i museer, ''2013].
▲Verksamma inom ämnet i Sverige är bland andra [[Stefan Bohman]], [[Kerstin Smeds]], [[Björn Magnusson Staaf]] och [[Inga-lill Aronsson]].
▲Internationellt har museologer som [http://www2.le.ac.uk/departments/museumstudies/people/professor-emerita-eilean-hooper-greenhill Eilean Hooper Greenhill] och [http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_van_Mensch Peter van
Internationellt
Tidskriften [[Nordisk Museologi]]/The Journal Nordic Museology publicerar aktuell forskning och vetenskaplig debatt på området.<ref>{{webbref |url=http://www.nordiskmuseologi.org/index.html |titel=Om tidskriften |hämtdatum=2013-06-05 |utgivare=[[Nordisk Museologi]] |arkivurl=https://web.archive.org/web/20131031234814/http://nordiskmuseologi.org/index.html |arkivdatum=2013-10-31 }}</ref>
== Ämnets historia och moderna museologiska praktiker ==
Kompetensområdet museologi är en ung vetenskap. Man kan peka på enskilda internationella ansatser redan från 1930-talet, men för svensk del fick forskningen fäste i universitetsvärlden först i början av 1980-talet – utbildningen vid Umeå universitet är en pionjär i Norden med start 1981. Ämnet företräder ingen enhetlig teori eller metod utan använder sig av teorier från andra fält, såsom sociologi, historia, etnologi, relaterat till vad som specifikt ska utforskas eller analyseras. ”Museologin är en tvärvetenskaplig teoretisk och filosofisk plattform för ett studium av människans förhållande till tiden och den materiella världen omkring oss, och hur detta tar sig uttryck i musealisering, konservering och bruk av ting, miljö och arv”, som professor Kerstin Smeds formulerar det. Eller, som den finska professorn i museologi Janne Vilkuna säger: museologin är ”en vetenskapsgren som granskar individens och kollektivets sätt att gestalta och behärska sin miljö i tiden och rummet, vilket de gör genom att tillvarata yttringar från det förflutna och samtiden".
Museologins historiska framväxt börjar i slutet av artonhundratalet med ett politiskt intresse för museer och deras verksamhet. I och med byggandet av [[Nationalmuseum]] och [[Nordiska museet]] förs en diskussion om museerna och dess roll i samhället. Framförallt är museerna för den kulturella eliten i Sverige under slutet av seklet en del av formandet av en nation. Kulturpersonligheter som ordförande vid Kungl. Konstakademien Ludvig Looström hävdar att det vällovliga museet är det som söker finna sitt lands och folks själ. ▼
För museernas del har förankringen i materialiteten, representerat såväl det egna institutionella som det allmänt samhällsrelaterade uppdraget. Vanligen har museet förklarat sitt samhällsuppdrag i stil med att: ”vi insamlar, bevarar och beforskar samhällets materiella kvarlevor och är därför en viktig garant för det kollektiva minnets fortlevnad och spridning”. Detta har sagts och gjorts under många decennier utan nämnvärd problematisering. Den teoretiska museologin har dock tagit fasta på att denna art av proklamationer i själva verket rymmer en uppsjö av outtalade praktiker, teorier och metoder. Själva hänvisningen till kollektivt minne grundas egentligen i den intrikata och historiskt diskursivt framvuxna museala huvuduppgiften: att insamla och uppvisa (materiell) ”kultur”, som i sin tur antas spegla utpekade immateriella kulturformer, exempelvis: det nationella, det regionala, det samiska, eller ”folkmusikkulturen”, etc. Museologin är den vetenskap som analyserar den mångfald av aspekter och förutsättningar som ryms inom denna historiskt framvuxna praktik. Museologi handlar om att förstå den unika form av objektrelaterad representationskultur som har knutits till museer och utvalda kulturmiljöer under, historiskt sett, modern tid.
▲
Den nationalistiska roll som museerna har i slutet av artonhundratalet skapar i förlängningen ett behov av kunskap om hur museerna effektivt ska kunna samla, bevarande och ställa ut föremål. Detta föranleder begynnande studier i det som senare kommer att kallas museologi. Föregångare till den moderna museologin är den museikunskap som fokuserar på hur museerna skall bedriva sin verksamhet.
Rad 19 ⟶ 29:
Den praktiskt inriktade museikunskapen kallas även för ''museografi'' men är inte ett ämne för högskolan. Däremot är de museologiska kunskaperna om hur museum fungerar högst centrala för den museala verksamheten, likväl som utbytet och utvecklandet av ämnet som sker både på museerna och universiteten.
För den moderna museologins framväxt är [[Alain Darbels]] och [[Pierre
== Museologisk klassifikation ==
I museernas verksamhet ingår förutom införskaffandet av föremål till samlingarna även ett klassifikatoriskt arbete. Kataloger måste upprättas över samlingarna, och från den museologiska utgångspunkten innebär katalogiseringen att objekt klassificeras och ordnas i förhållande till andra delar av samlingarna. Ett bestämt antal egenskaper fastställs i utvinnandet av metadata för att sedan användas som nyckel i klassifikationen. Egenskaper används för att bestämma objektets klass. Denna relateras till andra klasser enligt ett klassifikationssystem,
På samma sätt som [[Linné|systema novum]] ordnar växter i ett system för att strukturera upp området och visa på vilken kunskap som är möjlig, är det viktigt för den museala verksamheten att objekten ingår i ett sammanhang och att objekten är ordnade och sökbara efter sina egenskaper. Egenskaper utläses inte enbart efter de nycklar som ligger till grund för en enskild klassifikation, utan även utifrån ett objekts position i klassifikationssystemet.
Rad 28 ⟶ 38:
Den som utför klassifikationen har alltså inte bara till uppgift att utvinna metadata och klassificera, utan också att bedöma vilka av objektets egenskaper som skall ligga till grund för klassifikationen. Yttre omständigheter som ett objekts ursprung likväl som dess inneboende egenskaper ska ligga till grund för klassifikationen. Klassifikationen är för museernas ett sätt att kondensera den kunskap som finns kring ett objekt.
Klassifikationssystemet utvecklas till ett träd med klasser och underklasser eller ett
* {{Commons|Category:Museology}}
==
* Winbladh, M-L., Arkeologens eskapader. En museikvinnas memoarer, Ultima Esperanza Books 2020
<br />
=== Noter ===
<references/>
== Se även ==
*[[
[[
| |||