Landslag (lagstiftning)
Landslag kallas en riksomfattande lag, till skillnad från lokala och regionala lagar, som till exempel landskapslagar.[1]
Sveriges första landslag var Magnus Erikssons landslag från cirka 1351. Den ändrades genom Kristofers landslag 1442 och ersattes 1734 av Sveriges rikes lag, se 1734 års lag.
I Norge stadfäste kung Magnus Lagaböter en landslag 1274. Den var ett av de första exemplen i Europa på en gemensam rikslagstiftning. Den ersattes 1604 av Kristian IV:s Norske Lov, som var en bearbetad översättning till danska. Den lagen gällde till 1687, då den ersattes av Kristian V:s Norske Lov, som var en anpassad version av hans Danske Lov. Delar av denna gäller fortfarande i Norge, Island och Färöarna.
I Danmark infördes en gemensam lag genom Kristian V:s Danske lov år 1683. Denna utgör fortfarande grunden i den danska lagstiftningen, även om det mesta av innehållet har ändrats.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||