About: Oslo I Accord

An Entity of Type: military conflict, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Oslo I Accord or Oslo I, officially called the Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements or short Declaration of Principles (DOP), was an attempt in 1993 to set up a framework that would lead to the resolution of the ongoing Israeli–Palestinian conflict. It was the first face-to-face agreement between the government of Israel and the Palestine Liberation Organization (PLO).

Property Value
dbo:abstract
  • اتفاقية أو معاهدة أوسلو، أو أوسلو 1، والمعروفة رسمياً باسم إعلان المبادئ حول ترتيبات الحكم الذاتي الانتقالي هو اتفاق سلام وقعته إسرائيل ومنظمة التحرير الفلسطينية في مدينة واشنطن الأمريكية في 13 سبتمبر 1993، بحضور الرئيس الأمريكي السابق بيل كلينتون. وسمي الاتفاق نسبة إلى مدينة أوسلو النرويجية التي تمت فيها المحادثات السرّية التي تمت في عام 1991 أفرزت هذا الاتفاق في ما عرف بمؤتمر مدريد. تعتبر اتفاقية أوسلو، التي تم توقيعها في 13 سبتمبر/ أيلول 1993، أول اتفاقية رسمية مباشرة بين إسرائيل ممثلة بوزير خارجيتها آنذاك شمعون بيريز، ومنظمة التحرير الفلسطينية، ممثلة بأمين سر اللجنة التنفيذية ياسر عرفات. وشكل إعلان المبادئ والرسائل المتبادلة نقطة فارقة في شكل العلاقة بين منظمة التحرير الفلسطينية وإسرائيل، التزم بموجبها الأطراف بالآتي (بالترتيب): * التزمت منظمة التحرير الفلسطينية على لسان رئيسيها ياسر عرفات بحق دولة إسرائيل في العيش في سلام وأمن والوصول إلى حل لكل القضايا الأساسية المتعلقة بالأوضاع الدائمة من خلال المفاوضات، وأن إعلان المبادئ هذا يبدأ حقبة خالية من العنف، وطبقا لذلك فإن منظمة التحرير تدين استخدام الإرهاب وأعمال العنف الأخرى، وستقوم بتعديل بنود الميثاق الوطني للتماشى مع هذا التغيير، كما وسوف تأخذ على عاتقها إلزام كل عناصر أفراد منظمة التحرير بها ومنع انتهاك هذه الحالة وضبط المنتهكين. * قررت حكومة إسرائيل على لسان رئيس وزرائها اسحق رابين أنه في ضوء التزامات منظمة التحرير الفلسطينية، الاعتراف بمنظمة التحرير الفلسطينية باعتبارها الممثل للشعب الفلسطيني، وبدء المفاوضات معها. كما وجه ياسر عرفات رسالة إلى رئيس الخارجية النرويجي آنذاك يوهان يورغن هولست يؤكد فيها أنه سيضمن بياناته العلنية موقفا لمنظمة التحرير تدعو فيه الشعب الفلسطيني في الضفة الغربية وقطاع غزة إلى الاشتراك في الخطوات المؤدية إلى تطبيع الحياة ورفض العنف والإرهاب والمساهمة في السلام والإستقرار والمشاركة بفاعلية في إعادة البناء والتنمية الاقتصادية والتعاون. وينص إعلان المبادئ على إقامة سلطة حكم ذاتي انتقالي فلسطينية (أصبحت تعرف فيما بعد بالسلطة الوطنية الفلسطينية)، ومجلس تشريعي منتخب للشعب الفلسطيني في الضفة الغربية وقطاع غزة، لفترة انتقالية لا تتجاوز الخمس سنوات، للوصول إلى تسوية دائمة بناء على قراري الأمم المتحدة 242 و338. بما لا يتعدى بداية السنة الثالثة من الفترة الانتقالية. ونصت الاتفاقية، على أن هذه المفاوضات سوف تغطي القضايا المتبقية، بما فيها القدس، اللاجئون، المستوطنات، الترتيبات الأمنية، الحدود، العلاقات والتعاون مع جيران آخرين. تبع هذه الاتفاقيات المزيد من الاتفاقيات والمعاهدات والبروتوكولات مثل اتفاق غزة اريحا وبروتوكول باريس الاقتصادي الذي تم ضمهم إلى معاهدة تالية سميت باسلو 2. (ar)
  • Els Acords d'Oslo són el resultat d'un procés de negociacions secretes (en paral·lel amb altres de públiques que seguiren a la Conferència de Madrid de 1991) entre negociadors israelians i palestins a Oslo, Noruega, per posar els fonaments d'una resolució del conflicte israelià-palestí. La Declaració de principis, signada a Washington el 13 de setembre de 1993 en presència d'Isaac Rabin, Primer ministre israelià, de Iàsser Arafat, President del comitè executiu de l'Organització per a l'Alliberament de Palestina, i de Bill Clinton, President dels Estats Units d'Amèrica, instaurà un model de negociacions per arreglar el problema, i posà una base per un autogovern palestí temporal de 5 anys que havia d'acabar amb la creació d'un Estat palestí en el tros de Palestina que delimiten els territoris de Cisjordània i Gaza. El procés d'Oslo es completà 4 de maig de 1994, amb l'Acord de Gaza i Jericó, que dotava la nova Autoritat Nacional Palestina de poders limitats. Finalment, l'acord interí sobre Cisjordània i la Franja de Gaza, Acord Oslo II o "", que se signà a Washington el 28 de setembre de 1995, preveia les primeres eleccions del Consell Legislatiu Palestí i implicava una retirada militar negociada dels territoris ocupats en zones on els controls israelià i palestí es reparteixen segons diferents criteris, i la delimitació dels quals depenia de les consecutives negociacions en curs. A l'espera d'un acord definitiu, Cisjordània i Gaza foren dividides en àrees sota control de l'Autoritat Palestina, àrees sota control civil de l'Autoritat Palestina i control militar de l'exèrcit d'Israel, i àrees sota control israelià, on s'hi van incloure tant les zones frontereres com les zones al voltant dels assentaments i les principals rutes de comunicació. Aquest intent de procés de pau, sostingut durant molt de temps per la comunitat internacional, trobaria dificultats a partir dels enfrontaments cada vegada més aguditzats entre les parts i la manca d'acord sobre l'estatut de la capital palestina, Jerusalem, el retorn dels refugiats palestins, el manteniment i increment de les colònies dels assentaments israelians i les exigències de seguretat israelianes. El procés començà a decaure a partir de fets com la massacre de la Cova dels Patriarques a Hebron, el febrer de 1994, l'assassinat d'Isaac Rabin el 1995 per un militant de Kahane Chai (partit polític il·legalitzat pel govern d'Israel i considerat organització terrorista pel Canadà, els EUA, la Unió Europea i l'ONU), l'oposició del Likud a les negociacions, els diferents atacs militars o atemptats de grups israelians, i atemptats duts a terme per grups palestins, i l'oposició als acords de moviments palestins com Hamas, el Gihad islàmic, o el Front Popular per a l'Alliberament de Palestina. El procés de pau finalment no podrà ser mantingut a partir de 2000, quan començà la segona Intifada. (ca)
  • Mírové dohody z Osla jsou klíčovým okamžikem izraelsko-palestinského konfliktu, jakožto první dohody mezi Izraelci a Palestinci, kdy Palestinci vlastně úplně poprvé uznali existenci Izraele. Je to soubor dohod mezi vládou Izraele a Palestinskou osvobozeneckou organizací (OOP) - dohoda z Osla I, podepsaná ve Washingtonu v DC v roce 1993 a dohoda z Osla II, podepsaná v egyptské Tabě, v roce 1995. Název dohody byl odvozen od norského hlavního města Oslo, kde probíhala jednání iniciovaná skupinou Norské výzkumné organizace (FAFO). Dohoda z Osla zahájila začátek mírového procesu zaměřeného na dosažení mírové smlouvy založené na rezolucích Rady bezpečnosti OSN 242 a 338 a na naplnění „práva palestinského lidu na sebeurčení“. Mírový proces v Oslu začal po tajných jednáních v Oslu, která vedla k uznání státu Izrael Palestinskou osvobozeneckou organizací a uznání OOP Izraelem jako zástupce palestinského lidu a jako partnera při jednáních. Dohody z Osla vytvořily palestinskou samosprávu (nicméně ne palestinský stát), která má omezenou samosprávu na Západním břehu Jordánu a v pásmu Gazy, a uznaly OOP jako izraelského partnera při jednáních o trvalém stavu ohledně zbývajících otázek. Nejdůležitější otázky jsou okolo hranic Izraele a Palestiny, izraelských osad, postavení Jeruzaléma, vojenské přítomnosti Izraele na zbývajících územích po uznání palestinské autonomie Izraelem a palestinského práva na návrat. Mírové dohody také požadují, aby OOP ukončila terorismus a zrušila úmluvu, která vyžaduje zničení Izraele. (cs)
  • Οι συμφωνίες του Όσλο είναι ένα σύνολο συνθηκών ανάμεσα στο κράτος του Ισραήλ και την Οργάνωση για την Απελευθέρωση της Παλαιστίνης (PLO). Η πρώτη συμφωνία υπογράφτηκε στην Ουάσινγκτον των ΗΠΑ το 1993 και η δεύτερη στην Τάμπα της Αιγύπτου, δύο χρόνια μετά (1995). Οι συμφωνίες πραγματοποιήθηκαν με σκοπό να προωθήσουν την ειρηνευτική διαδικασία στη Μέση Ανατολή, με την εγγύηση και τη μεσολάβηση των Ηνωμένων Εθνών, αλλά και να εξασφαλίσουν το δικαίωμα του Παλαιστινιακού λαού στον αυτοπροσδιορισμό. Των συμφωνιών προηγήθηκαν μυστικές διαπραγματεύσεις μεταξύ των δύο πλευρών στο Όσλο που είχαν σαν στόχο την αμοιβαία αποδοχή. Οι συμφωνίες οδήγησαν στην αναγνώριση της Παλαιστινιακής Αρχής ως φορέα αυτόνομης αλλά και περιορισμένης εξουσίας των Παλαιστινίων στη Δυτική Όχθη του Ιορδάνη ποταμού και στη Λωρίδα της Γάζας. Τα σύνορα των δύο πλευρών, το καθεστώς της Ιερουσαλήμ, η στρατιωτική παρουσία του Ισραήλ και η τύχη των περιοχών που θα εκκενώνονταν από τις δυνάμεις του Ισραήλ ήταν τα πλέον σημαντικά ζητήματα που αφορούσαν οι συμφωνίες. Ωστόσο, οι συμφωνίες δεν οδήγησαν στη δημιουργία ενός ανεξάρτητου Παλαιστινιακού κράτους. (el)
  • Die Prinzipienerklärung über eine vorübergehende Selbstverwaltung ist eine Rahmenvereinbarung zwischen Israel und der Palästinensischen Befreiungsorganisation (PLO), die am 13. September 1993 in Washington, D.C. unterzeichnet wurde.Die Vereinbarung ist auch unter den Bezeichnungen Declaration of Principles (abgekürzt DOP), Oslo-Abkommen oder Oslo I bekannt. Die Rahmenvereinbarung wurde eine Woche später von der Knesset völkerrechtlich verbindlich ratifiziert. Eine völkerrechtlich verbindliche Ratifikation durch die PLO ist bis zum heutigen Tag nicht erfolgt. Sie trat dessen ungeachtet am 13. Oktober 1993 in Kraft. Die Prinzipienerklärung war das erste Abkommen im Rahmen des Oslo-Friedensprozesses.Dem Abschluss waren intensive inoffizielle Kontakte zwischen palästinensischen und israelischen Vertretern in Oslo vorausgegangen. Die von der PLO und Israel unterzeichnete Rahmenvereinbarung enthält allgemeine Prinzipien für eine fünfjährige Interimsphase palästinensischer Selbstverwaltung. Fragen zum endgültigen Status wurden auf noch zu führende Verhandlungen verschoben. Nach Unterzeichnung dieses Abkommens wurden Folgeverhandlungen geführt, die im „Abkommen über die palästinensische Teilautonomie im Gazastreifen und im Gebiet von Jericho“, kurz Gaza-Jericho-Abkommen, vom 4. Mai 1994 zu einer Präzisierung der Autonomierechte Palästinas führten. (de)
  • La Interkonsentoj de Oslo estas paro de interkonsentoj inter Israelo kaj la Organizaĵo por Liberigo de Palestino (PLO): la negocado okazis en Oslo, la Akordo de Oslo I, estis subskribita en Vaŝingtono, en 1993 ; kaj la Akordo de Oslo II, estis subskribita en Taba, Egiptio, en 1995 . La Oslo-Interkonsentoj markis la komencon de la Osla Pacprocezo. La Nobel-premio pri paco de 1994 estis aljuĝita komune al Jaser Arafat, Ŝimon Peres kaj Jicĥak Rabin "pro iliaj klopodoj krei pacon en la Proksima Oriento". (eo)
  • Los Acuerdos de Oslo de 1993 (oficialmente, Declaración de Principios sobre las Disposiciones relacionadas con un Gobierno Autónomo Provisional; en inglés, Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements)​ fueron una serie de acuerdos firmados entre el Gobierno de Israel y la Organización para la Liberación de Palestina (OLP), diseñados para ofrecer una solución permanente en el conflicto palestino-israelí. Conocidos como Acuerdos de Oslo I u Oslo I, estos acuerdos se complementaron con los , o acuerdo de Taba ( en inglés: Interim Agreement on the West Bank and the Gaza Strip) por el nombre de la ciudad donde se firmaron.​ (es)
  • Osloko Ituna edo Osloko I. Ituna (ofizialki Behin-behineko Gobernu Autonomo batekin zerikusia duten xedapenei buruzko Printzipioen Adierazpena; ingelesez, Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements) 1993an Norvegiako Oslo hirian Israelgo gobernuak eta Palestinaren Askapenerako Erakundeak (PAE) sinatutako nazioarteko hitzarmen bat izan zen. Arabiar-Israeldar gatazka bukatzeko helburua zuen, itun honen izen ofizial laburtua Oinarrien Deklarazioa zen; ingelesez Declaration of Principles (DOP). Israelgo Gobernuaren eta PAEren arteko lehen akordio presentziala izan zen. Hitzarmen hau hedapen bat izan zen. Negoziazio hauek isilpean egin ziren Oslon, Norvegiako FAFO institutuak bultzatuta. Akordioak abuztuaren 20an amaitu ziren. Baina, ofizialki Osloko Itunak Washingtonen sinatu ziren urte bereko irailaren 13an, zeremonia publiko batean. Hitzarmen hau Mahmoud Abbas, PAEkoak, Shimon Peres Israelgo Kanpo Harremanetarako ministroak, Warren Christopher Estatu Batuetako Estatu idazkariak eta Errusiako kantzilerrak sinatu zuten. Bertan, Jassir Arafat (PAE), Israelgo Lehen ministro Yitzhak Rabin eta AEBetako presidentea, Bill Clinton ere egon ziren. (eu)
  • The Oslo I Accord or Oslo I, officially called the Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements or short Declaration of Principles (DOP), was an attempt in 1993 to set up a framework that would lead to the resolution of the ongoing Israeli–Palestinian conflict. It was the first face-to-face agreement between the government of Israel and the Palestine Liberation Organization (PLO). Negotiations concerning the agreement, an outgrowth of the Madrid Conference of 1991, were conducted secretly in Oslo, Norway, hosted by the Fafo institute, and completed on 20 August 1993; the Oslo Accords were subsequently officially signed at a public ceremony in Washington, D.C., on 13 September 1993, in the presence of PLO chairman Yasser Arafat, Israeli Prime Minister Yitzhak Rabin and U.S. President Bill Clinton. The documents themselves were signed by Mahmoud Abbas for the PLO, foreign Minister Shimon Peres for Israel, U.S. Secretary of State Warren Christopher for the United States and foreign minister Andrei Kozyrev for Russia. The Accord provided for the creation of a Palestinian interim self-government, the Palestinian National Authority (PNA). The Palestinian Authority would have responsibility for the administration of the territory under its control. The Accords also called for the withdrawal of the Israel Defense Forces (IDF) from parts of the Gaza Strip and West Bank. It was anticipated that this arrangement would last for a five-year interim period during which a permanent agreement would be negotiated (beginning no later than May 1996). Remaining issues such as Jerusalem, Palestinian refugees, Israeli settlements, security and borders would be part of the "permanent status negotiations" during this period. In August 1993, the delegations had reached an agreement, which was signed in secrecy by Peres while visiting Oslo. In the Letters of Mutual Recognition, the PLO acknowledged the State of Israel and pledged to reject violence, and Israel recognized the PLO as the representative of the Palestinian people and as partner in negotiations. Yasser Arafat was allowed to return to the Occupied Palestinian Territories. In 1995, the Oslo I Accord was followed by Oslo II. (en)
  • Perjanjian Oslo I atau Oslo I, bernama resmi Deklarasi Prinsip-prinsip tentang Aransemen Pemerintahan Sendiri Sementara atau disingkat Deklarasi Prinsip-prinsip, adalah sebuah upaya pada 1993 untuk membentuk kerangka kerja yang akan menuntun resolusi terhadap konflik Israel-Palestina. Ini adalah perjanjian tatap muka pertama antara dan Organisasi Pembebasan Palestina. (in)
  • Les accords d'Oslo sont le résultat d'un ensemble de discussions menées en secret, en parallèle de celles publiques consécutives à la conférence de Madrid de 1991, entre des négociateurs israéliens et palestiniens à Oslo en Norvège, pour poser les premiers jalons d'une résolution du conflit israélo-palestinien. La Déclaration de principes, signée à Washington le 13 septembre 1993 en présence de Yitzhak Rabin, Premier ministre israélien, de Yasser Arafat, président du comité exécutif de l'OLP et de Bill Clinton, président des États-Unis, instaure un mode de négociations pour régler le problème et pose une base pour une autonomie palestinienne temporaire de 5 ans pour progresser vers la paix. Les deux parties se donnent pour objectif « notamment d'établir une autorité intérimaire autonome, le Conseil élu (le « Conseil »), pour les Palestiniens de Cisjordanie et de la bande de Gaza, pour une période transitoire n'excédant pas cinq ans, en vue d'un règlement permanent fondé sur les résolutions 242 (1967) et 338 (1973) du Conseil de sécurité ». La vive poignée de main entre Yasser Arafat et Yitzhak Rabin derrière la Maison-Blanche et devant le président Bill Clinton à la suite de la signature des accords de Washington fait renaître l'espoir de l'établissement d'une paix durable entre l’État d’Israël et l’Organisation de libération de la Palestine (OLP). Le processus d'Oslo se concrétise le 4 mai 1994, avec l'accord de Jéricho-Gaza qui investit la nouvelle Autorité nationale palestinienne de pouvoirs limités. L'accord intérimaire sur la Cisjordanie et la bande de Gaza ou « Accord de Taba », qui est signé à Washington le 28 septembre 1995, prévoit en outre les premières élections du Conseil législatif palestinien et un découpage négocié des territoires palestiniens en trois zones où les contrôles israélien et palestinien s'appliquent de façon différente, dans l'attente de l'aboutissement des négociations toujours en cours. Cette tentative de processus de paix israélo-palestinien, largement soutenue par la communauté internationale, sera mise en difficulté entre 1996 et 1999 à la suite du durcissement des positions de part et d'autre lorsque seront abordés les thèmes cruciaux du statut de Jérusalem, du problème des réfugiés palestiniens, de la lutte contre le terrorisme. Les positions les plus extrêmes s'expriment dans les années qui suivent, lors de l'assassinat de Yitzhak Rabin en 1995 par un étudiant israélien d'extrême droite, et dans la multiplication des attentats menés par les mouvements palestiniens Hamas et Jihad islamique. Le processus d'Oslo ne pourra plus être relancé après 2000, au déclenchement de la seconde Intifada. (fr)
  • De Oslo-akkoorden (“Oslo Accords”) zijn een tweetal overeenkomsten tussen de PLO en Israël die tot doel hadden de eerste aanzet te zijn om het Israëlisch-Palestijns conflict op te lossen door de oprichting van Palestijns zelfbestuur onder een Palestijnse Autoriteit op de Westelijke Jordaanoever en de Gazastrook. Zij bestaan uit respectievelijk het Oslo I-akkoord van 13 september 1993 en het Oslo II-akkoord van 24 september 1995. Op 4 mei 1994 werd een tussenakkoord gesloten, dat bekend staat als het "Caïro-akkoord" of "Gaza-Jericho-akkoord". De akkoorden beloofden geen onafhankelijke Palestijnse staat. Dit vredesproces kwam in de tweede helft van de jaren 90 tot stilstand. Latere pogingen om dit te redden faalden. Mahmoud Abbas tekende voor de Palestijnse Bevrijdingsorganisatie en Simon Peres tekende voor de regering van Israël. De getuigen waren Warren Christopher namens de Verenigde Staten en Andrei Kozyrev namens Rusland. De ondertekening vond plaats in Washington in aanwezigheid van Bill Clinton, president van de Verenigde Staten, Yitzchak Rabin, minister-president van Israël en Yasser Arafat, voorzitter van de PLO. (nl)
  • 오슬로 협정(영어: Oslo Accords)은 이스라엘과 팔레스타인 해방기구(PLO) 사이의 이뤄진 협정이다. 팔레스타인의 자치에 대한 원칙적인 합의와 이스라엘과 PLO의 상호 인준으로 구성되며 내용은 팔레스타인 자치와 선거, 과도기협정, 이스라엘군의 재배치와 철수, 예루살렘과 점령지의 최종 지위 협상, 유대인정착촌, 경제조항, 난민문제 등이 들어 있다. 당시 미국 대통령 빌 클린턴의 중재로 이루어졌으며, 오슬로 자치안이라고도 한다. 팔레스타인 자치는 이스라엘군이 철수하는 1993년 12월 13일부터 5년 동안 시행하기로 하였으나, 이후 이행이 늦추어져 1994년 5월 4일부터 1999년 5월 4일까지로 바뀌었다. 과도기협정은 자치위원회의 구조와 권력 이양을 규정한 것으로 자치위원회의 행정 입법당국과 독립적인 사법기관에 관한 내용을 담고 있다. 경제조항은 이스라엘이 점령지에 대한 투자, 자본 및 물류이동 등의 경제활동을 통제하며 시장은 이스라엘 상품에 개방된다는 내용이 들어 있다. 이밖에 이스라엘군의 전면 철수, 동예루살렘의 지위와 유대인 정착촌, 팔레스타인 난민 등의 문제는 논의가 미루어졌다. 이후 협정은 1995년 11월 이츠하크 라빈 총리가 이스라엘 극우파에 의해 암살되고 1996년 하마스의 자살폭탄 테러 등이 발생하는 등 협정반대세력의 공세로 이행에 난항을 겪게 되었고 1996년 이스라엘 총선에서 극우 강경파 베냐민 네타냐후가 총리로 당선되면서 새로운 단계로 접어들었다. (ko)
  • Gli accordi di Oslo, ufficialmente chiamati Dichiarazione dei Principi riguardanti progetti di auto-governo ad interim o Dichiarazione di Principi (DOP), sono una serie di accordi politici conclusi a Oslo (Norvegia) il 20 agosto 1993 e ratificati il 13 settembre dello stesso anno. Yitzhak Rabin, Bill Clinton e Yasser Arafat durante la firma degli Accordi di Oslo del 13 settembre 1993 Furono la conclusione di una serie di intese segrete e pubbliche che erano state messe in moto in particolare dalla Conferenza di Madrid del 1991, e di negoziati condotti nel 1993 tra il governo israeliano e l'Organizzazione per la Liberazione della Palestina (che agiva in rappresentanza del popolo palestinese), come parte di un processo di pace che mirava a risolvere il conflitto arabo-israeliano. Gli accordi di Oslo hanno portato all'istituzione dell'Autorità Nazionale Palestinese con il compito di autogovernare, in modo limitato, parte della Cisgiordania e la Striscia di Gaza; e hanno riconosciuto l'OLP come partner di Israele nei negoziati sulle questioni in sospeso. I negoziati proseguirono portando nel 1995 ai cosiddetti accordi di Oslo 2, che ampliavano l'autogoverno ad altre parti della Cisgiordania. Malgrado le grandi speranze suscitate dagli Accordi e dalle successive intese, che s'impegnavano alla normalizzazione delle relazioni d'Israele col mondo arabo, il conflitto non è stato risolto. Le questioni più importanti ancora irrisolte riguardano i confini di Israele e Palestina, gli insediamenti israeliani, la presenza militare di Israele nei territori palestinesi. Gli accordi di Oslo non hanno portato ancora al riconoscimento dello Stato di Palestina. (it)
  • オスロ合意(オスロごうい、英語: Oslo Accords、アラビア語: اتفاقية أوسلو‎、ヘブライ語: הסכמי אוסלו‎)は、1993年にイスラエルとパレスチナ解放機構(PLO)の間で同意された一連の協定。 正式には暫定自治政府原則の宣言(ざんていじちせいふげんそくのせんげん、英語: Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements)と呼称する。 (ja)
  • Porozumienia z Oslo – wzajemne uznanie Izraela i Organizacji Wyzwolenia Palestyny zawarte w 1993 w Oslo, a podpisane 13 września 1993 w Waszyngtonie, fundament procesu pokojowego na Bliskim Wschodzie i podstawa prawna istnienia Autonomii Palestyńskiej. Rozmowy izraelsko-palestyńskie, które ostatecznie doprowadziły do zawarcia porozumień, mogły się rozpocząć po zakończeniu I wojny w Zatoce Perskiej w 1991. Polityczny błąd Organizacji Wyzwolenia Palestyny, która poparła wówczas Irak, doprowadził do jej kompromitacji i utraty oparcia politycznego w krajach arabskich. Następstwem tego było m.in. wydalenie palestyńskich robotników z krajów Zatoki, co pogłębiło kryzys gospodarczy na terytoriach okupowanych. Rozpad ZSRR dodatkowo wpłynął na zmiękczenie stanowiska palestyńskiego w sytuacji globalnej dominacji jednego mocarstwa – sprzyjających Izraelowi Stanów Zjednoczonych Ameryki. (pl)
  • Osloprocessen var en milstolpe i Israel-Palestina-konflikten. Det var den första direkta överenskommelsen mellan israeliska politiker och representativa politiker för palestinier. Syftet var att skapa ett ramverk för framtida relationer mellan Israel och den väntade palestinska staten, medan alla permanenta tvistefrågor såsom Jerusalems status, de palestinska flyktingarnas rättigheter, israeliska bosättningar, gränsdragningar och säkerhetsfrågor mellan de två staterna skulle tas upp och lösas senare. Processen avslutades i Oslo, Norge den 20 augusti 1993 och avtalen skrevs officiellt under vid en ceremoni i Washington D.C. den 13 september 1993 med Yassir Arafat som undertecknare för PLO och Yitzhak Rabin som undertecknare för Israel. Undertecknandet bevittnades av Warren Christopher för USA och Andrej Kozyrev för Ryssland i närvaro av USA:s dåvarande president, Bill Clinton. Osloprocessen var en grund för skapandet av Palestinska myndigheten. Denna myndighet skulle ha ansvar över administrationen i de territorier som de kontrollerade. I avtalet ingick bland annat att PLO skulle avsäga sig allt bruk av våldshandlingar och terrorism samt att Israels militär skulle dras tillbaka från delar av Gazaremsan och Västbanken. Man väntade sig att avtalet skulle vara under en femårsperiod efter vilket ett permanent avtal skulle förhandlas (med början senast i maj 1996). Självstyret i Palestina skulle ges av Israel i faser. (sv)
  • Соглашение в Осло (Декларация принципов о временных мерах по самоуправлению) — двусторонние секретные переговоры в Осло между Израилем и Организацией освобождения Палестины (ООП) с целью урегулирования израильско-палестинского конфликта, проходившие под эгидой Норвегии. (ru)
  • Os acordos de Oslo foram uma série de acordos na cidade de Oslo, na Noruega, entre o governo de Israel e o Presidente da Organização para a Libertação da Palestina (OLP), Yasser Arafat, mediados pelo presidente dos Estados Unidos, Bill Clinton. Assinaram acordos que se comprometiam a unir esforços para a realização da paz entre os dois povos. Estes acordos previam o término dos conflitos, a abertura das negociações sobre os territórios ocupados, a retirada de Israel do sul do Líbano e a questão do status de Jerusalém. (pt)
  • 奧斯陸協議(英語:Oslo I Accord,挪威語:Oslo-avtalen,阿拉伯语:اتفاقية أوسلو‎),指1993年8月20日以色列總理拉賓和巴勒斯坦解放組織主席阿拉法特在挪威首都奧斯陸秘密會面後達成的和平協議。此后的9月13日,雙方於美國白宮草坪簽署了《臨時自治安排原則宣言》,被認為是以巴和平進程中的里程碑。但在協議簽署後兩年,拉賓遭以色列右翼激进分子刺殺,其後巴勒斯坦極端勢力亦連續發動針對以色列的襲擊事件,街頭衝突逐漸演變成雙方武裝對抗,奧斯陸協議的執行遭無限期擱置。 (zh)
  • Угода в Осло (англ. Oslo Accords, офіційна назва «Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements» (Декларація принципів про тимчасові заходи самоврядування) або «Declaration of Principles» («DOP»)) — двосторонні секретні переговори в Осло між Ізраїлем і Організацією визволення Палестини (ОВП) з метою врегулювання ізраїльсько-палестинського конфлікту, що проходили під егідою Норвегії. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 72359 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 24399 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1079633227 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La Interkonsentoj de Oslo estas paro de interkonsentoj inter Israelo kaj la Organizaĵo por Liberigo de Palestino (PLO): la negocado okazis en Oslo, la Akordo de Oslo I, estis subskribita en Vaŝingtono, en 1993 ; kaj la Akordo de Oslo II, estis subskribita en Taba, Egiptio, en 1995 . La Oslo-Interkonsentoj markis la komencon de la Osla Pacprocezo. La Nobel-premio pri paco de 1994 estis aljuĝita komune al Jaser Arafat, Ŝimon Peres kaj Jicĥak Rabin "pro iliaj klopodoj krei pacon en la Proksima Oriento". (eo)
  • Perjanjian Oslo I atau Oslo I, bernama resmi Deklarasi Prinsip-prinsip tentang Aransemen Pemerintahan Sendiri Sementara atau disingkat Deklarasi Prinsip-prinsip, adalah sebuah upaya pada 1993 untuk membentuk kerangka kerja yang akan menuntun resolusi terhadap konflik Israel-Palestina. Ini adalah perjanjian tatap muka pertama antara dan Organisasi Pembebasan Palestina. (in)
  • オスロ合意(オスロごうい、英語: Oslo Accords、アラビア語: اتفاقية أوسلو‎、ヘブライ語: הסכמי אוסלו‎)は、1993年にイスラエルとパレスチナ解放機構(PLO)の間で同意された一連の協定。 正式には暫定自治政府原則の宣言(ざんていじちせいふげんそくのせんげん、英語: Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements)と呼称する。 (ja)
  • Соглашение в Осло (Декларация принципов о временных мерах по самоуправлению) — двусторонние секретные переговоры в Осло между Израилем и Организацией освобождения Палестины (ООП) с целью урегулирования израильско-палестинского конфликта, проходившие под эгидой Норвегии. (ru)
  • Os acordos de Oslo foram uma série de acordos na cidade de Oslo, na Noruega, entre o governo de Israel e o Presidente da Organização para a Libertação da Palestina (OLP), Yasser Arafat, mediados pelo presidente dos Estados Unidos, Bill Clinton. Assinaram acordos que se comprometiam a unir esforços para a realização da paz entre os dois povos. Estes acordos previam o término dos conflitos, a abertura das negociações sobre os territórios ocupados, a retirada de Israel do sul do Líbano e a questão do status de Jerusalém. (pt)
  • 奧斯陸協議(英語:Oslo I Accord,挪威語:Oslo-avtalen,阿拉伯语:اتفاقية أوسلو‎),指1993年8月20日以色列總理拉賓和巴勒斯坦解放組織主席阿拉法特在挪威首都奧斯陸秘密會面後達成的和平協議。此后的9月13日,雙方於美國白宮草坪簽署了《臨時自治安排原則宣言》,被認為是以巴和平進程中的里程碑。但在協議簽署後兩年,拉賓遭以色列右翼激进分子刺殺,其後巴勒斯坦極端勢力亦連續發動針對以色列的襲擊事件,街頭衝突逐漸演變成雙方武裝對抗,奧斯陸協議的執行遭無限期擱置。 (zh)
  • Угода в Осло (англ. Oslo Accords, офіційна назва «Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements» (Декларація принципів про тимчасові заходи самоврядування) або «Declaration of Principles» («DOP»)) — двосторонні секретні переговори в Осло між Ізраїлем і Організацією визволення Палестини (ОВП) з метою врегулювання ізраїльсько-палестинського конфлікту, що проходили під егідою Норвегії. (uk)
  • اتفاقية أو معاهدة أوسلو، أو أوسلو 1، والمعروفة رسمياً باسم إعلان المبادئ حول ترتيبات الحكم الذاتي الانتقالي هو اتفاق سلام وقعته إسرائيل ومنظمة التحرير الفلسطينية في مدينة واشنطن الأمريكية في 13 سبتمبر 1993، بحضور الرئيس الأمريكي السابق بيل كلينتون. وسمي الاتفاق نسبة إلى مدينة أوسلو النرويجية التي تمت فيها المحادثات السرّية التي تمت في عام 1991 أفرزت هذا الاتفاق في ما عرف بمؤتمر مدريد. ونصت الاتفاقية، على أن هذه المفاوضات سوف تغطي القضايا المتبقية، بما فيها القدس، اللاجئون، المستوطنات، الترتيبات الأمنية، الحدود، العلاقات والتعاون مع جيران آخرين. (ar)
  • Els Acords d'Oslo són el resultat d'un procés de negociacions secretes (en paral·lel amb altres de públiques que seguiren a la Conferència de Madrid de 1991) entre negociadors israelians i palestins a Oslo, Noruega, per posar els fonaments d'una resolució del conflicte israelià-palestí. (ca)
  • Mírové dohody z Osla jsou klíčovým okamžikem izraelsko-palestinského konfliktu, jakožto první dohody mezi Izraelci a Palestinci, kdy Palestinci vlastně úplně poprvé uznali existenci Izraele. Je to soubor dohod mezi vládou Izraele a Palestinskou osvobozeneckou organizací (OOP) - dohoda z Osla I, podepsaná ve Washingtonu v DC v roce 1993 a dohoda z Osla II, podepsaná v egyptské Tabě, v roce 1995. Název dohody byl odvozen od norského hlavního města Oslo, kde probíhala jednání iniciovaná skupinou Norské výzkumné organizace (FAFO). (cs)
  • Οι συμφωνίες του Όσλο είναι ένα σύνολο συνθηκών ανάμεσα στο κράτος του Ισραήλ και την Οργάνωση για την Απελευθέρωση της Παλαιστίνης (PLO). Η πρώτη συμφωνία υπογράφτηκε στην Ουάσινγκτον των ΗΠΑ το 1993 και η δεύτερη στην Τάμπα της Αιγύπτου, δύο χρόνια μετά (1995). Οι συμφωνίες πραγματοποιήθηκαν με σκοπό να προωθήσουν την ειρηνευτική διαδικασία στη Μέση Ανατολή, με την εγγύηση και τη μεσολάβηση των Ηνωμένων Εθνών, αλλά και να εξασφαλίσουν το δικαίωμα του Παλαιστινιακού λαού στον αυτοπροσδιορισμό. (el)
  • Die Prinzipienerklärung über eine vorübergehende Selbstverwaltung ist eine Rahmenvereinbarung zwischen Israel und der Palästinensischen Befreiungsorganisation (PLO), die am 13. September 1993 in Washington, D.C. unterzeichnet wurde.Die Vereinbarung ist auch unter den Bezeichnungen Declaration of Principles (abgekürzt DOP), Oslo-Abkommen oder Oslo I bekannt. Die Prinzipienerklärung war das erste Abkommen im Rahmen des Oslo-Friedensprozesses.Dem Abschluss waren intensive inoffizielle Kontakte zwischen palästinensischen und israelischen Vertretern in Oslo vorausgegangen. (de)
  • Los Acuerdos de Oslo de 1993 (oficialmente, Declaración de Principios sobre las Disposiciones relacionadas con un Gobierno Autónomo Provisional; en inglés, Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements)​ fueron una serie de acuerdos firmados entre el Gobierno de Israel y la Organización para la Liberación de Palestina (OLP), diseñados para ofrecer una solución permanente en el conflicto palestino-israelí. (es)
  • Osloko Ituna edo Osloko I. Ituna (ofizialki Behin-behineko Gobernu Autonomo batekin zerikusia duten xedapenei buruzko Printzipioen Adierazpena; ingelesez, Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements) 1993an Norvegiako Oslo hirian Israelgo gobernuak eta Palestinaren Askapenerako Erakundeak (PAE) sinatutako nazioarteko hitzarmen bat izan zen. Arabiar-Israeldar gatazka bukatzeko helburua zuen, itun honen izen ofizial laburtua Oinarrien Deklarazioa zen; ingelesez Declaration of Principles (DOP). Israelgo Gobernuaren eta PAEren arteko lehen akordio presentziala izan zen. (eu)
  • The Oslo I Accord or Oslo I, officially called the Declaration of Principles on Interim Self-Government Arrangements or short Declaration of Principles (DOP), was an attempt in 1993 to set up a framework that would lead to the resolution of the ongoing Israeli–Palestinian conflict. It was the first face-to-face agreement between the government of Israel and the Palestine Liberation Organization (PLO). (en)
  • Les accords d'Oslo sont le résultat d'un ensemble de discussions menées en secret, en parallèle de celles publiques consécutives à la conférence de Madrid de 1991, entre des négociateurs israéliens et palestiniens à Oslo en Norvège, pour poser les premiers jalons d'une résolution du conflit israélo-palestinien. (fr)
  • Gli accordi di Oslo, ufficialmente chiamati Dichiarazione dei Principi riguardanti progetti di auto-governo ad interim o Dichiarazione di Principi (DOP), sono una serie di accordi politici conclusi a Oslo (Norvegia) il 20 agosto 1993 e ratificati il 13 settembre dello stesso anno. Yitzhak Rabin, Bill Clinton e Yasser Arafat durante la firma degli Accordi di Oslo del 13 settembre 1993 (it)
  • 오슬로 협정(영어: Oslo Accords)은 이스라엘과 팔레스타인 해방기구(PLO) 사이의 이뤄진 협정이다. 팔레스타인의 자치에 대한 원칙적인 합의와 이스라엘과 PLO의 상호 인준으로 구성되며 내용은 팔레스타인 자치와 선거, 과도기협정, 이스라엘군의 재배치와 철수, 예루살렘과 점령지의 최종 지위 협상, 유대인정착촌, 경제조항, 난민문제 등이 들어 있다. 당시 미국 대통령 빌 클린턴의 중재로 이루어졌으며, 오슬로 자치안이라고도 한다. 팔레스타인 자치는 이스라엘군이 철수하는 1993년 12월 13일부터 5년 동안 시행하기로 하였으나, 이후 이행이 늦추어져 1994년 5월 4일부터 1999년 5월 4일까지로 바뀌었다. 과도기협정은 자치위원회의 구조와 권력 이양을 규정한 것으로 자치위원회의 행정 입법당국과 독립적인 사법기관에 관한 내용을 담고 있다. 경제조항은 이스라엘이 점령지에 대한 투자, 자본 및 물류이동 등의 경제활동을 통제하며 시장은 이스라엘 상품에 개방된다는 내용이 들어 있다. 이밖에 이스라엘군의 전면 철수, 동예루살렘의 지위와 유대인 정착촌, 팔레스타인 난민 등의 문제는 논의가 미루어졌다. (ko)
  • De Oslo-akkoorden (“Oslo Accords”) zijn een tweetal overeenkomsten tussen de PLO en Israël die tot doel hadden de eerste aanzet te zijn om het Israëlisch-Palestijns conflict op te lossen door de oprichting van Palestijns zelfbestuur onder een Palestijnse Autoriteit op de Westelijke Jordaanoever en de Gazastrook. Zij bestaan uit respectievelijk het Oslo I-akkoord van 13 september 1993 en het Oslo II-akkoord van 24 september 1995. Op 4 mei 1994 werd een tussenakkoord gesloten, dat bekend staat als het "Caïro-akkoord" of "Gaza-Jericho-akkoord". (nl)
  • Porozumienia z Oslo – wzajemne uznanie Izraela i Organizacji Wyzwolenia Palestyny zawarte w 1993 w Oslo, a podpisane 13 września 1993 w Waszyngtonie, fundament procesu pokojowego na Bliskim Wschodzie i podstawa prawna istnienia Autonomii Palestyńskiej. Rozpad ZSRR dodatkowo wpłynął na zmiękczenie stanowiska palestyńskiego w sytuacji globalnej dominacji jednego mocarstwa – sprzyjających Izraelowi Stanów Zjednoczonych Ameryki. (pl)
  • Osloprocessen var en milstolpe i Israel-Palestina-konflikten. Det var den första direkta överenskommelsen mellan israeliska politiker och representativa politiker för palestinier. Syftet var att skapa ett ramverk för framtida relationer mellan Israel och den väntade palestinska staten, medan alla permanenta tvistefrågor såsom Jerusalems status, de palestinska flyktingarnas rättigheter, israeliska bosättningar, gränsdragningar och säkerhetsfrågor mellan de två staterna skulle tas upp och lösas senare. Processen avslutades i Oslo, Norge den 20 augusti 1993 och avtalen skrevs officiellt under vid en ceremoni i Washington D.C. den 13 september 1993 med Yassir Arafat som undertecknare för PLO och Yitzhak Rabin som undertecknare för Israel. Undertecknandet bevittnades av Warren Christopher för U (sv)
rdfs:label
  • اتفاقية أوسلو (ar)
  • Acords d'Oslo (ca)
  • Mírová dohoda z Osla (cs)
  • Prinzipienerklärung über die vorübergehende Selbstverwaltung (de)
  • Συμφωνίες του Όσλο (el)
  • Interkonsentoj de Oslo (eo)
  • Acuerdos de Oslo (es)
  • Osloko Ituna (eu)
  • Accords d'Oslo (fr)
  • Perjanjian Oslo I (in)
  • Accordi di Oslo (it)
  • 오슬로 협정 (ko)
  • オスロ合意 (ja)
  • Oslo-akkoorden (nl)
  • Oslo I Accord (en)
  • Porozumienia z Oslo (pl)
  • Acordos de paz de Oslo (pt)
  • Osloprocessen (sv)
  • Соглашения в Осло (ru)
  • 奧斯陸協議 (zh)
  • Угоди в Осло (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:establishedEvent of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License
pFad - Phonifier reborn

Pfad - The Proxy pFad of © 2024 Garber Painting. All rights reserved.

Note: This service is not intended for secure transactions such as banking, social media, email, or purchasing. Use at your own risk. We assume no liability whatsoever for broken pages.


Alternative Proxies:

Alternative Proxy

pFad Proxy

pFad v3 Proxy

pFad v4 Proxy