Molär värmekapacitet
Molär värmekapacitet för ett kemiskt ämne är den mängd energi (värmeenergi) som måste tillföras till en mol av ämnet för att orsaka en ökning med en enhet i dess temperatur. Med andra ord är den molära värmekapaciteten värmekapaciteten dividerat med substansmängden () eller specifik värmekapaciteten gånger dess molmassa ().
SI-enheten för molär värmekapacitet är joule per kelvin per mol [J⋅K⁻¹⋅mol⁻¹].
Molär värmekapacitet betecknas med ett index m som för a särskilja den från värmekapacitet ( [J/K]) eller specifik värmekapacitet ( [J/(kgK)])[1].
Formulerat som en ekvation ges molär värmekapacitet som
där är värmeenergi, är temperatur och substansmängd (antal mol).
För en ideal gas erhålls värmekapaciten enligt Ekvipartitionsprincipen, för ett fast ämne är det konstant enligt Dulong–Petits lag [2].
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ ”The International System of Units (SI) (PDF) (8th ed.), ISBN 92-822-2213-6”. The International System of Units (SI) (PDF) (8th ed.), ISBN 92-822-2213-6. International Bureau of Weights and Measures. 2006,. https://www.bipm.org/documents/20126/41483022/si_brochure_8.pdf.
- ^ ”LibreText, 8.1: Heat Capacity”. LibreText, 8.1: Heat Capacity. https://phys.libretexts.org/Bookshelves/Thermodynamics_and_Statistical_Mechanics/Heat_and_Thermodynamics_(Tatum)/08%3A_Heat_Capacity_and_the_Expansion_of_Gases/8.01%3A_Heat_Capacity.