Hoppa till innehållet

Eyvind Johnson

Från Wikipedia
Eyvind Johnson Nobelpristagare
Eyvind Johnson (Foto: Jan de Meyere, ca 1925-1941)
Eyvind Johnson
(Foto: Jan de Meyere, ca 1925-1941)
Född29 juli 1900
Björkelund, Boden Sverige
Död25 augusti 1976 (76 år)
YrkeFörfattare
NationalitetSverige Sverige
Språksvenska[1]
Verksam1924-1976
Genrerarbetarlitteratur
Noterbara verkRomanen om Olof, Krilontrilogin, Strändernas svall, Hans nådes tid

Olof Edvin "Eyvind" Verner Johnson,[2] född 29 juli 1900 i Björkelund utanför Boden[3], död 25 augusti 1976 i Stockholm[4], var en svensk författare och översättare.

Eyvind Johnson debuterade 1924 och fick sitt genombrott på 1930-talet med den självbiografiska romansviten Romanen om Olof. Av de svenska proletärförfattarna i sin generation kom han att bli den som på det mest självklara sättet tog åt sig de moderna strömningarna inom litteraturen. Inspirerad av Marcel Proust, James Joyce och William Faulkner introducerade han begrepp som "inre monolog" och "medvetandeström" i svensk litteratur. I sitt senare författarskap använde Eyvind Johnson ofta historiska motiv som allegoriska paralleller till samtida händelser. Till hans främsta verk hör Krilontrilogin, Strändernas svall och Hans nådes tid.

Han blev ledamot av Svenska Akademien (stol nummer 11) 1957 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson.

Biografi

Bagarstugan i Björkelund där Eyvind Johnson föddes år 1900.

Eyvind Johnson (ursprungligen Edvin Jonsson) föddes den 29 juli 1900 i utkanten av Boden. Fadern, Olof Jonsson, stammade från Värmland och modern från Blekinge. De kom till Norrland för att fadern arbetade som rallare vid järnvägen. Eyvind Johnson växte upp under mycket enkla förhållanden. Vid fyra års ålder fick han på grund av fattigdom flytta till en fosterfamilj som var släktingar i närheten. Han gick i folkskola i byn till det år han fyllde tretton år, vilket var den enda formella utbildning han fick. Därefter flyttade han med fosterföräldrarna till Hedberget/Näsberg några kilometer söder om Murjek, var fosterfadern fått arbete vid Näsbergs stenbrott.

Som fjortonåring lämnade han hemmet och livnärde sig genom att bland annat arbeta som timmerflottare, sågverksarbetare och biografvaktmästare. 1917 gick han in i den syndikalistiska fackföreningsrörelsens Bodenavdelning och var en tid sekreterare där. 1919 kom han till Stockholm som socialistisk agitator och medlem i Ungsocialisterna och i LS av SAC. Där skrev han för vänstertidningar såsom Brand, Syndikalisten och Arbetaren.[5] I Brand bidrog han fram till 1924 regelbundet med artiklar och revolutionära dikter under namnet Eyvind Ung. I Stockholm blev han också god vän med Rudolf Värnlund och tillsammans med några andra unga författare startade de tidskriften Vår nutid. 1921 lämnade han Stockholm och reste som fripassagerare med en båt till Tyskland. Han kom att spendera större delen av de följande tio på kontinenten, först i Berlin och därefter i Paris där han levde ett mycket fattigt liv, försörjd av tillfälliga arbeten och magra honorar från Sverige för tidningsartiklar, noveller och romaner.

Vintern 1923–1924 återkom Eyvind Johnson tillfälligt till föräldrahemmet där han skrev novellerna i debutboken De fyra främlingarna. Han gifte sig 1927 med Aase Christoffersen (1900–1938) och bosatte sig samma år i Saint-Leu-la-Forêt i Frankrike. 1930 flyttade han tillbaka till Sverige och fick några år senare sitt stora genombrott med Romanen om Olof, en delvis självbiografisk romansvit i fyra delar. Romanen skildrar hur det var att växa upp som ung man i Norrland under 1910-talet. Johnson växte själv upp i Björkelund utanför Boden i Norrbottens län där hans barndomshem finns bevarat. De erfarenheter och miljöer som beskrivs i romansviten var nya för litteraturen vid denna tid, men serien utgör också hans så långt mest konsekventa försök med inre monolog; nästan allt i handlingen beskrivs inifrån Olofs medvetande vid den tid då det äger rum. Jan Troell har filmatiserat verket under titeln Här har du ditt liv.

Under andra världskriget var Eyvind Johnson åren 1942–1945 redaktör för den norska motståndstidningen Håndslag, och även en aktiv skribent för Samfundet Nordens Frihets tidskrift.[6] Johnsons starka engagemang mot nazismen avspeglar sig i Nattövning (1938) där svenska nazister figurerar, liksom i de tre romanerna om Krilon, där världspolitiken skildras i allegorisk form, med karaktärer inspirerade från Nordens Frihet[6]. Under kriget engagerade sig Johnson även i finska vinterkriget och tog stark ställning mot kommunismen i Sovjet och Östeuropa, vilket skulle få stor betydelse för hans författarskap efter kriget. I ett vårtal till studenterna i Uppsala 1951 kritiserade han de svenska kommunisterna och den så kallade tredje ståndpunkten. Eyvind Johnsons politiska hållning utvecklades från ungdomsårens socialism med starka intryck från Krapotkins anarkism till en uttalad liberalism.[7]

Efter kriget vistades Eyvind Johnson mycket på den europeiska kontinenten. Han var bosatt i Schweiz 1947–1949 och därefter ett år i England. Resor till bland annat Italien och Frankrike gav näring och inspiration till hans författarskap. Han var från år 1940 gift med översättaren Cilla Johnson. De bosatte sig år 1950 i en villa i Saltsjöbaden, vilket kom att bli deras fasta hem i tjugofem år.

Den 11 april 1957 invaldes Eyvind Johnson som ledamot i Svenska Akademien som efterträdare till Nils Ahnlund på stol nummer 11 och tog sitt inträde den 20 december samma år. Han var ledamot av akademiens Nobelkommitté åren 1959–1972.[8]

1953 blev han hedersdoktor vid Göteborgs universitet och 1962 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris för romanen Hans nådes tid.

År 1974 tilldelades Eyvind Johnson Nobelpriset i litteratur med motiveringen "För en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst". Han delade priset med Harry Martinson. Vid prisutdelningen framhävde Karl Ragnar Gierow i sitt tal att Johnson och Martinson var "representativa för det uppbåd av proletärförfattare eller arbetardiktare, som på bred front bröt in i vår litteratur inte för att härja och plundra utan för att berika den med sina förmögenheter". Prisutnämningen kritiserades hårt från flera håll. Främst för att Svenska Akademien hade utsett två av sina egna ledamöter till pristagare.[9]

Eyvind Johnson avled den 25 augusti 1976 i lungcancer. Han är begravd i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[10][11]

Familj

Eyvind Johnson fick ursprungligen förnamnen Olof Edvin Verner[12]. Eyvind är ett senare tillägg. Hans föräldrar var stenarbetaren Olof Petter Jonsson, född 1851, och Cevia (Sevia), född Gustafsdotter 1866. Han härstammade från Värmland på fädernet och från Blekinge på mödernet.[13][14]

Johnson gifte sig första gången 1927 med Aase Christoffersen (1900-1938), dotter till tryckeriföreståndaren Conrad Christoffersen och Anna-Maria, född Moe. Barn: fotografen Tore Johnson. Sitt andra äktenskap ingick han 1940[15] med översättaren Cilla Johnson, född Frankenhaeuser (1911-2002),[16][17] dotter till arkitekten Carl Frankenhaeuser och Hanna, född Åström. Barn: Maria Ekman, född 1944 och Carl-Anders, född 1946.[2][18][19][20]

Författarskap

Eyvind Johnson är ett av den svenska 1900-talslitteraturens allra största namn. Han debuterade 1924 med novellsamlingen De fyra främlingarna. De följande romanerna Timans och rättfärdigheten (1925) och Stad i mörker (1927) är småstadsskildringar i norrländsk miljö. Den senare romanen skrevs i Paris där Eyvind Johnson vistades i fem år. Upplevelserna av kringirrande och svält i storstaden ligger till grund för romanen Stad i ljus (1928) som först utgavs i fransk översättning 1927 under titeln Lettre recommandée. Minnas (1928) är ännu en småstadsroman. Johnson skrev den ursprungligen som ett mer storslaget verk som utspelar sig på två berättarplan, ett realistiskt och ett i himmelriket. De senare kapitlen ströks dock redan innan boken skickades till förlaget som sedan krävde ytterligare nedkortningar. Den fullständiga versionen utgavs inte förrän 1998 som Herr Clerk vår mästare. Inflytande från fransk litteratur, främst Marcel Proust och André Gide, och från James Joyce var påtagligt i det tidiga författarskapet, framför allt i Kommentar till ett stjärnfall (1929) som blev Johnsons genombrott hos kritiken. Med romanen introducerade han inre monolog i svensk litteratur.

Efter återkomsten till Sverige skedde en omorientering i författarskapet. Avsked till Hamlet (1930) var avsedd som ett avskedstagande från den Hamlet-problematik, det ifrågasättande och skeptiska grubblet över tillvaron, som präglat hans författarskap. I den experimentella Bobinack (1932) uttrycks en radikal kulturkritik medan Regn i gryningen (1933) anknyter till primitivismen. Ingen av dessa vägar ledde dock vidare. Den verkliga förnyelsen skedde i stället när Johnson återvände till och började skildra sin uppväxtmiljö. Romanen om Olof, bestående av de fyra romanerna Nu var det 1914 (1934), Här har du ditt liv! (1935), Se dig inte om! (1936) och Slutspel i ungdomen (1937), blev Johnsons definitiva genombrott och betraktas som ett av hans främsta verk. Romanerna byggde på egna erfarenheter från ungdomen och är skrivna i en nyskapande berättarstil med inre monologer. En fristående fortsättning på romansviten följde med Romantisk berättelse (1953) och Tidens gång (1955) där Johnson skildrar sina upplevelser från tiden i Berlin och Paris på 1920-talet.

Eyvind Johnson såg tidigt hotet från den framväxande nazismen och fascismen under 1930-talet vilket präglade hans fortsatta författarskap. Nattövning (1938) belyser nazismens inbrytning i Sverige medan Soldatens återkomst (1940) rymmer intryck från finska vinterkriget. Kulmen för denna fas i Johnsons författarskap nåddes med den väldiga romantrilogin Grupp Krilon (1941), Krilons resa (1942) och Krilon själv (1943) som i allegorisk form skildrar händelserna under andra världskriget.

Eyvind Johnsons senare författarskap domineras av romaner i historisk miljö. Han använde historiska motiv som allegoriska paralleller till samtida händelser. Vistelser och resor på den europeiska kontinenten och kontakter med tidigare civilisationers kvarlevor i trakter där mycket europeisk historia utspelats gav näring åt hans författarskap. 1946 utgav han romanen Strändernas svall, där han återberättar historien om hur Odysseus återvänder hem efter trojanska kriget. Romanen blev en stor framgång bland både läsare och kritiker. Också romanen Drömmar om rosor och eld (1949) visade på Johnsons engagemang för äldre historia. Boken beskriver kättarprocesser i Frankrike under Richelieus tid, men kan också läsas som en allegori över skådeprocesserna i Sovjetunionen. I romanen Hans nådes tid (1960), som betraktas som en av höjdpunkterna i hans författarskap, går Johnson tillbaka till Karl den stores epok. Att spegla olika tider i varandra och laborera med olika tidsplan är en litterär metod som präglar romanerna Molnen över Metapontion (1957) och Livsdagen lång (1964).

Ännu en roman som sammanflätar berättelser från det förflutna med samtiden är Några steg mot tystnaden (1973), vilken kom att bli Eyvind Johnsons sista.

Teman och berättarstil

I försöken att sammanfatta det genomgående temat i Eyvind Johnsons författarskap har det vanligtvis pekats på författarens vilja att säga något allmängiltigt om människan, om det att vara människa och det mänskligt gemensamma i alla tider. Örjan Lindberger har sammanfattat det som ”det tema, som alltid upptog honom och som under senare år blev hans mest centrala: människan i tiden”.[21] Litteraturvetaren Torsten Pettersson beskriver Johnson som en försvarare av ”den mänskliga kulturens fortbestånd mot tidens och våldets krafter” och talar om hans vilja ”att lindra egen och andras smärta, att mana till motstånd, att bevara förgånget människoliv, att ge insikt i nuet”.[22] Thure Stenström har i sin essä Eyvind Johnson och smärtans estetik pekat på ett centralt tema i Eyvind Johnsons författarskap: att han konsekvent undviker att skriva om sin egen smärta, men behandlar smärtsamma minnen och upplevelser indirekt genom att med stor inlevelse ägna sig åt andras lidande.[23]

Ofta har författarens berättartekniker och de metafiktiva dragen ägnats stort intresse av forskare. Johnsonforskaren Bo G. Jansson har sett Eyvind Johnson som en postmodernist där världen är en dröm eller fiktion, en berättelse som handlar om sig själv: ”Johnsons romaner med historiska motiv är på detta sätt inte berättelser om delvis påhittade verkligheter utan i stället berättelser om berättelser om delvis påhittade verkligheter”.[24] Birgit Munkhammar har karakteriserat Johnsons författarskap med orden ”Det som gör det stort i mina ögon är inte det som kan kallas ”lärt”, teoretiskt eller tekniskt nyskapande, utan de dyrköpta erfarenheter det förmedlar och den överlevnadskonst det har att lära ut: en nästan ofattbar styrka i motgången, ett mod och en livsklokhet, en outtröttlig förmåga att analysera och övervinna olika svårigheter”.[25]

Eyvind Johnson höll sedan tidigt fast vid grundsatsen att en diktares viktigaste stoff finns att hämta hos honom själv.[26] ”Egentligen är Eyvind Johnsons författarskap självbiografiskt” påpekade Ulf Linde i sitt minnestal när han efterträdde Johnson i Svenska Akademien.[27] Förutom mer eller mindre direkt självbiografiska skrifter som Romanen om Olof, essän Personligt dokument (1932), minnes- och reseböckerna Vinterresa i Norrbotten och Spår förbi Kolonos och den tidiga romanen Stad i ljus, har även andra verk, inte minst hans sista roman Några steg mot tystnaden, tolkats som indirekta självbiografiska skildringar.[28]

Eyvind Johnson har ibland uppfattats som en utpräglad idédiktare. I en del romaner, som Lägg undan solen från 1951, ägnar han sig nästan helt åt diskussion och analys snarare än att berätta en historia. Gavin Orton har påpekat att när Johnson har en historia att berätta, om till exempel sitt eget liv i Romanen om Olof, politiska händelser i Krilontrilogin, någon annans berättelse i Strändernas svall eller historiska fakta i Drömmar om rosor och eld, så gör han det med stor inlevelse och uppfinningsrikedom, men att den verkliga handlingen ofta ligger på ett annat plan. Den intrikata konstruktionen i romaner som Molnen över Metapontion och Livsdagen lång handlar om försök att undkomma tidens tyranni och skildra en samtidighet av förfluten tid och kommande tid inneslutna i nuet.[29]

Översättare och introduktör

Johnson var också verksam som översättare och introduktör av främst franskspråkig litteratur. Han översatte bland annat olika texter och dramatik av Jean-Paul Sartre, liksom Jules Vernes romaner Kapten Grants barn och Jorden runt på 80 dagar. Han översatte även norska författare som Aksel Sandemose och Sigurd Hoel. I artiklar introducerade han samtida författare som Sartre, Albert Camus och André Baillon.[30]

Bibliografi

Romaner

  1. Nu var det 1914 (1934)
  2. Här har du ditt liv! (1935)
  3. Se dig inte om! (1936)
  4. Slutspel i ungdomen (1937)
  1. Grupp Krilon (1941)
  2. Krilons resa (1942)
  3. Krilon själv (1943)

Novellsamlingar

Reseskildringar och dagböcker

Postuma artikelsamlingar

Bibliografi

  • Mattsson, Per-Olof (2000). Eyvind Johnson: bibliografi. Acta Bibliothecae R. Universitatis Upsaliensis, 0346-7465 ; 36 Eyvind Johnson-sällskapets årsbok, 1401-1352 ; 2000. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Libris 3127442. ISBN 91-554-4821-6 (korr.) 

Priser och utmärkelser

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 119088976, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  3. ^ http://www.upplevboden.nu/turistbyraan/sevaerdheter/eyvind-johnson/
  4. ^ Eyvind Johnson nobelprize.org
  5. ^ [1]
  6. ^ [a b] Byström, Tora (2009). Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Lund: Sekel Bokförlag. Libris 11583186. ISBN 978-91-85767-47-2. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-25758 
  7. ^ Lindberger, Örjan (1990). Människan i tiden: Eyvind Johnsons liv och författarskap 1938-1976. Stockholm: Bonnier. sid. 444. ISBN 91-0-047904-7 
  8. ^ ”Ledamotsregister”. Svenska Akademien. http://www.svenskaakademien.se/Site/CMS/Templates/Ledamotsregister.asp?Page=1&IncPage=1708&Destination=5&__led_id=77. 
  9. ^ Lindberger, Örjan (1990). Människan i tiden: Eyvind Johnsons liv och författarskap 1938-1976. Stockholm: Bonnier. sid. 445-447. ISBN 91-0-047904-7 
  10. ^ Begravda i Sverige, CD, utgiven av Sveriges Släktforskarförbund
  11. ^ Gravsatt 1976 09 16 i minneslunden
  12. ^ SCB:s utdrag ur Överluleå församlings födelsebok (avläst via www.svar.ra.se)
  13. ^ Överluleå församlingsbok A IIa:1b, s. 872 (avläst via www.svar.ra.se);
  14. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1971, red. Eva Löwgren, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1970 s. 486
  15. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, CD, utgiven av Sveriges Släktforskarförbund
  16. ^ http://www.oversattarlexikon.se/artiklar/Cilla_Johnson
  17. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  18. ^ Vem är vem : Stor-Stockholm, [Andra upplagan], huvudred. Paul Harnesk, Bokförlaget Vem är vem, Stockholm 1962 s. 657
  19. ^ www.ratsit.se, sökning 2009-08-03
  20. ^ Bodens kommun : Eyvind Johnson
  21. ^ Lindberger, Människan i tiden, sid. 448
  22. ^ Torsten Petterson, Att söka sanningen. En grundprincip i Eyvind Johnsons författarskap, Åbo Akademi 1986
  23. ^ Thure Stenström Eyvind Johnson och smärtans estetik i Romantikern Eyvind Johnson, Uppsala 1978
  24. ^ Bo G. Jansson Postmodernism och metafiktion i Norden, Uppsala 1996
  25. ^ Birgit Munkhammar, Hemligskrivaren, Bonniers 2000, sid. 197
  26. ^ Lindberger, Människan i tiden, sid. 440
  27. ^ Ulf Linde, Eyvind Johnson. Inträdestal i Svenska Akademien 1977, sid. 12
  28. ^ Lindberger, Människan i tiden, sid. 405 ff.
  29. ^ Gavin Orton, Eyvind Johnson, sid. 160-161
  30. ^ ”Eyvind Johnson”. Svenskt översättarlexikon. http://www.oversattarlexikon.se/artiklar/Eyvind_Johnson. 

Tryckta källor

  • Lindberger, Örjan (1986). Norrbottningen som blev europé: Eyvind Johnsons liv och författarskap till och med Romanen om Olof. Stockholm: Bonnier. Libris 7147264. ISBN 91-0-046962-9 
  • Lindberger, Örjan (1990). Människan i tiden: Eyvind Johnsons liv och författarskap 1938-1976. Stockholm: Bonnier. Libris 7147934. ISBN 91-0-047904-7 
  • Lindberger, Örjan (1999). Berättaren Eyvind Johnson: en kort vägledning. Stockholm: Eyvind Johnson-sällsk. Libris 7454060. ISBN 91-630-8447-3 

Vidare läsning

  • Johnson Eyvind, red (2000). Artes: tidskrift för litteratur, konst och musik. Årg. 26(2000):4, Eyvind Johnson 100 år. Stockholm: Natur och kultur. Libris 3678457 
  • Bäckman, Stig (1975). Den tidlösa historien: en studie i tre romaner av Eyvind Johnson = [Timeless history] : [a study of three historical novels by Eyvind Johnson]. Stockholm: Aldus. Libris 7144781. ISBN 91-0-040443-8 
  • Jansson, Bo G. (1990). Självironi, självbespegling och självreflexion: den metafiktiva tendensen i Eyvind Johnsons diktning = [Self-irony, self-contemplation, and self-reflection] : [the metafictive tendency in the literary works of Eyvind Johnson]. Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, 27. ISSN 0346-7856. Uppsala: Univ. Libris 7402733. ISBN 91-506-0822-3 
  • Johnson, Eyvind; Leif-Lundgren Åke, Linné Bert (1999). Upplevelse av Norrbotten: en bok till 100-årsminnet av Eyvind Johnsons födelse. [Eyvind Johnson-sällskapets årsbok.] ISSN 1401-1352; [1999]. Boden: Kantele. Libris 7454061. ISBN 91-630-8448-1 (inb.) 
  • Kårsnäs, Mona (1984). Eyvind Johnson och djävulen: människans andra jag och den politiska ondskan: Studier kring ett motivkomplex i Eyvind Johnsons romankonst = [Eyvind Johnson and the devil], [man's other self and political evil], [studies of a complex of motives in Eyvind Johnson's novels]. Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, 20. ISSN 0346-7856. Uppsala: Univ. Libris 7402519. ISBN 91-506-0564-X 
  • Lagerberg, Hans (2003). Ivar och Eyvind: en bok om relationen mellan Sveriges två största arbetarförfattare. [Årsbok / Arbetarnas kulturhistoriska sällskap], 1400-3392 ; [2003]. Stockholm: Ordfront. Libris 8875623. ISBN 91-7324-958-0 (inb.) 
  • Lindberger, Örjan (1999). Berättaren Eyvind Johnson: en kort vägledning. Stockholm: Eyvind Johnson-sällsk. Libris 7454060. ISBN 91-630-8447-3 
  • Lindberger, Örjan (2001). Medeltid – tidsspegel: om Hans nådes tid. Runica et Mediævalia. Lectiones, 1650-8998 ; 1. Stockholm: Sällsk. Runica et Mediævalia. Libris 9034810. ISBN 91-88568-12-1 
  • Lindberger, Örjan (1990). Människan i tiden: Eyvind Johnsons liv och författarskap 1938-1976. Stockholm: Bonnier. Libris 7147934. ISBN 91-0-047904-7 (inb.) 
  • Lindberger, Örjan (1986). Norrbottningen som blev europé: Eyvind Johnsons liv och författarskap till och med Romanen om Olof. Stockholm: Bonnier. Libris 7147264. ISBN 91-0-046962-9 (inb.) 
  • Lundholm, Kjell (2000). Eyvind Johnson och Norrbotten. [Tierp]: Eyvind Johnson-sällsk. Libris 7454716. ISBN 91-630-9499-1 
  • Mazzarella, Merete (1981). Myt och verklighet: Berättandets problem i Eyvind Johnsons roman Strändernas svall. Diss. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 497. ISSN 0039-6842. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. ISBN 951-9017-66-6 
  • Munkhammar, Birgit (2000). Hemligskrivaren: en essä om Eyvind Johnson. [Eyvind Johnson-sällskapets årsbok]. ISSN 1401-1352 ; [2002]. Stockholm: Bonnier. Libris 7150330. ISBN 91-0-057220-9 (inb.) 
  • Orton, Gavin (1974). Eyvind Johnson: en monografi. Aldusserien, 433. ISSN 0346-5454. Stockholm: Aldus. Libris 7144466. ISBN 91-0-039665-6 
  • Pettersson, Torsten (1986). Att söka sanningen: en grundprincip i Eyvind Johnsons författarskap. Meddelanden från Stiftelsens för Åbo akademi forskningsinstitut, 114. ISSN 0356-7109. Åbo: Åbo Akademi. Libris 7908374. ISBN 951-649-248-7 
  • Pettersson, Ulf (2010). Där berättelsen äger rum: narration, perception och kognition i ett kombinerat text- och läsarperspektiv med exempel ur Eyvind Johnsons författarskap. Växjö: Institutionen för språk och litteratur, Linnéuniversitetet. Libris 12050310 
  • Stenström, Thure (1978). Romantikern Eyvind Johnson: Tre studier. Lund: Ekstrand. Libris 7640811. ISBN 91-7408-026-1 
  • Tormod, Mats (2012). Till en berättelse om tröst: Eyvind Johnson omläst. Diss.. Stockholm: Atlantis. ISBN 978-91-7353-593-9 
  • Vulovic, Jimmy (2009). Ensamhet och gemenskap i förvandling: vägar genom Eyvind Johnsons och Rudolf Värnlunds mellankrigsromaner. Stockholm: Carlsson. Libris 11222789. ISBN 978-91-7331-233-2 (inb.) 
  • Wiktorsson, Per Anders (2010). Den utvidgade människan: om Eyvind Johnsons Krilontrilogi. Stockholm: Symposion. Libris 12047841. ISBN 978-91-86761-00-4 

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Eyvind Johnson.

Wikiquote har citat av eller om Eyvind Johnson.
Företrädare:
Nils Ahnlund 		Svenska Akademien,
Stol nr 11
1957-1976 		Efterträdare:
Ulf Linde


v • r
Svenska Akademien
"Att arbeta uppå svenska språkets renhet, höghet och styrka"
Nuvarande ledamöter
(alla ledamöter)		Svenska Akademiens valspråk: "Snille och smak"
Ständiga sekreterare
Svenska Akademiens ordbok · Svenska Akademiens ordlista över svenska språket · Nobelpriset i litteratur · Kultur i Sverige
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eyvind_Johnson&oldid=25130686”
pFad - Phonifier reborn

Pfad - The Proxy pFad of © 2024 Garber Painting. All rights reserved.

Note: This service is not intended for secure transactions such as banking, social media, email, or purchasing. Use at your own risk. We assume no liability whatsoever for broken pages.


Alternative Proxies:

Alternative Proxy

pFad Proxy

pFad v3 Proxy

pFad v4 Proxy