Aleksandr Koltjak

Aleksandr Vasiljevitj Koltjak
Officiellt porträtt under ryskt styre
Lokalt namn	Алекса́ндр Васи́льевич Колча́к
Född	6 november 1874 Sankt Petersburg, Ryska imperiet
Död	7 februari 1920 (45 år) Irkutsk, Ryska SFSR
Dödsorsak	arkebusering
Nationalitet	rysk
Alma mater	Marinkadettskolan, Sankt Petersburg (–1994)
Yrke/uppdrag	militär (amiral), politiker (krigs- och marinminister, statschef)
Känd för	antikommunistisk statschef under ryska inbördeskriget
Titel	riksföreståndare (diktator)
Period	1918–1920
Företrädare	(ny titel)(de jure)(de facto)(Aleksandr Kerenskij som rysk president)
Efterträdare	(titel avskaffad)(de jure) (Lenin som ledare för Soviet)(de facto)
Politisk rörelse	Vita armén (Den provisoriska allryska regeringen)
Motståndare	Ryska SFSR
Namnteckning

Aleksandr Vasilijevitj Koltjak (ryska: Александр Васильевич Колчак), född 16 november 1874 i Sankt Petersburg, arkebuserad 7 februari 1920 i Irkutsk, var en rysk marinbefälhavare och därefter antibolsjevikisk ledare. Han var under delar av ryska inbördeskriget antikommunistisk statschef och den viktigaste ledaren för den vita armén.

Biografi

Före revolutionen

Koltjak deltog som ung officer i flera polarexpeditioner, utmärkte sig under rysk-japanska kriget särskilt vid försvaret av Port Arthur och var 1905-12 chef för marinstabens organisationsavdelning. Vid första världskrigets utbrott var Koltjak kommendör och fartygschef vid Östersjöflottan men blev sommaren 1916 chef för Svartahavsflottan.

Den provisoriska allryska regeringens riksvapen.

De vita styrkorna

Vid revolutionen 1917 entledigades han från befälet och vistades en tid i Amerika. Han återvände dock till Sibirien, där han som krigs- och sjöminister inträdde i den antiboljevikiska regeringen baserad i Omsk, den Provisoriska allryska regeringen.

I november 1918 utsågs han av militärkonservativa partiet till riksföreståndare, och hans styrkor startade i mars 1919 en offensiv över Ural mot mellersta Volga.

Reträtten och slutet

I april tvangs styrkor vika för övermakten, varefter myteri utbröt bland hans trupper och frontlinjen förflyttades till öster om Uralbergen.

Under resten av året stod striden i mycket kring kontrollen av transsibiriska järnvägen, där olika pansartåg kom till användning. Den vita sidan hade även problem med de allt större kommunistiska partisanstyrkorna och den tjeckoslovakiska legionens allt svagare lojalitet (den tågburna legionen utövade viss kontroll över transsibiriska järnvägen). 4 januari 1920 avsade sig Koltjak riksförståndareskapet och tog sin tillflykt till trakten öster om Bajkalsjön. Han arresterades dock slutligen, återsändes till Irkutsk och utlämnades till bolsjevikerna, vilka 6 februari samma år avrättade honom.

Referenser

Källor

• Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 794 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Aleksandr Koltjak.
  Bilder & media
• Franskspråkiga Wikipedia – Alexandre Koltchak (omfattande artikel, (franska))