Kent Andersson (roadracingförare)
Kent Andersson (roadracingförare) | |
Aktiv i 125GP | 1966–1975 |
---|---|
Världsmästare | 125cc: 1973, 1974 |
Debut | Finland |
Senaste team | Yamaha |
Antal lopp | 90 |
Segrar | 18 |
Pallplatser | 53 |
Pole position | 4 |
Kent Christer Andersson, född 1 augusti 1942 i Landvetter, Göteborg, död 29 augusti 2006, var en svensk roadracingförare som blev världsmästare i 125cc-klassen 1973 och 1974. Han tävlade för Kortedala MK, mest på motorcyklar från Yamaha.
Racing-karriär
[redigera | redigera wikitext]Andersson körde sina första SM-race 19 år gammal 1961 i Sverige och Danmark på en Monark-motorcykel. Säsongen 1962 hade han en Bultaco 250-maskin och han började visa hur talangfull och snabb han var när maskinmaterialet inte svek honom.
Efter att han vunnit SM i 250-klassen 1965 fick han chansen att flytta upp till 250GP-VM på en Husqvarna säsongen 1966 vilken han gjorde vissa modifikationer på. Senare köpte han en Yamaha 250GP-produktionsracer och kunde då börja prestera resultat. Säsongen 1969 slutade han tvåa i 250GP-VM efter att hela säsongen tampats med Santiago Herrero och årets blivande mästare Kel Carruthers. Dessa imponerande insatser gav honom en plats i Yamahas 250GP-fabriksteam som Rodney Goulds stallkamrat i Roadracing-VM 1970 och han slutade trea i mästerskapet. Yamaha valde Andersson till testförare som skulle hjälp dem att utveckla deras TZ125 racehoj inför säsongen 1971. 1972 I 250cc mästerskapet med dominans av Jarno Saarinen och Aermacchi foraren Renzo Pasolini kommer Kent att sluta bland de 10 basta pa 7:e plats. Han lyckades så bra att han blev världsmästare 1973 och försvarade titeln 1974 då han noterade fem segrar och en andraplats under säsongen.
Livet efter karriären
[redigera | redigera wikitext]Andersson pensionerade sig från VM-racing efter säsongen 1975 då han slutade trea i mästerskapet och började jobba på Yamahas europeiska utvecklingsavdelning. Bland de projekt där han spelade en viktig roll var utvecklingen av den trecylindriga 350GP-hojen som hans vän Takazumi Katayama vann VM på 1977.
Andersson fortsatte tävla på amatörnivå i Sverige och vann Supermono-SM 53 år gammal säsongen 1995 och körde också Classic Racing i nederländska Yamaha Classic Racing Team. Han var en flitig och ivrig deltagare i olika event kring Classic Racing över hela Europa. Han gjorde också några inhopp i TV som expertkommentator vid MotoGP-sändningar i svenska Eurosport där han med sitt kunnande och glimten i ögat förhöjde nöjet för svenska roadracingentutiaster.
Andersson, av de flesta räknad som Sveriges störste roadracingförare genom tiderna, dog plötsligt och oväntat 64 år gammal 2006. Han är gravsatt i minneslunden på Landvetters kyrkogård.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Andersson, Kent (1973). The show must go on: Kent Andersson berättar om sin väg till VM. Lerum. Libris 11635963
Segrar 250GP
[redigera | redigera wikitext]Nummer | Grand Prix | År |
---|---|---|
1 | Västtyskland | 1969 |
2 | Finland | 1969 |
3 | Spanien | 1970 |
4 | Belgien | 1974 |
Segrar 125GP
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- McNytt
- ”Kent Andersson”. motogp.com. Arkiverad från originalet den 12 december 2015. https://web.archive.org/web/20151212023444/http://www.motogp.com/en/riders/Kent+Andersson. Läst 12 december 2015. , arkiv
- Kent Christer Andersson på Gravar.se