Setebos
| Setebos | |
 Upptäcktsbild av Setebos (inom cirkeln). | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | John J. Kavelaars Brett J. Gladman Matthew J. Holman Jean-Marc Petit Hans Scholl |
| Upptäcktsdatum | 18 juli 1999 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | Uranus XIX (19) S/1999 U 1 |
| Uppkallad efter | Setebos |
| Omloppsbana[1][2] | |
| Epok: 1 januari 2000 | |
| Banmedelradie | 17420400 km |
| Excentricitet | 0,5908 |
| Siderisk omloppstid | 2225,08 d |
| Medelanomali | 179,449° |
| Inklination | 158,235° (till ekliptikan) |
| Longitud för uppstigande nod | 250,235° |
| Medelrörelse | 0,1617921°/d |
| Periapsisargument | 359,953° |
| Måne till | Uranus |
| Propra banelement[1][2] | |
| Periapsisprecession | 823,91 a |
| Precession för uppstigande nod | 1044,2 a |
| Fysikaliska data | |
| Medelradie | 24 km[3][4] |
| Area | ≈ 7200 km² (uppskattat) |
| Volym | ≈ 58000 km³ (uppskattat) |
| Massa | ≈ 7,5 × 1016 kg (uppskattat) |
| Medeldensitet | 1,5 g/cm³[3][4] |
| Flykthastighet | ≈ 0,0204 km/s (uppskattat) |
| GM | 0,0058 km³/s²[3][4] |
| Albedo | 0,04[3][4] |
| Temperatur | ≈ 65 K (uppskattat) |
| Skenbar magnitud | 23,3 R[3][4] |
| B–V | 0,77 |
| V–R | 0,35 |
Setebos är en av de yttersta retrograda irreguljära månarna till Uranus. Den upptäcktes den 18 juli 1999 av John J. Kavelaars et al. och fick den tillfälliga beteckningen S/1999 U 1. Den är också betecknad Uranus XIX.[5]
Setebos är uppkallad efter guden som dyrkades av Caliban och Sycorax i William Shakespeares pjäs Stormen.
Banparametrarna antyder att den kan tillhöra samma dynamiska kluster som Sycorax och Prospero, vilket i sin tur antyder ett gemensamt ursprung.[6] Förslaget verkar dock inte stödas av de observerade färgerna. Månen förefaller vara neutral (grå) (färgindex BV = 0,77, RV = 0,35),[7] vilket liknar Prospero men skiljer sig från Sycorax (som är ljusröd).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
- ^ [a b c d e] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b c d e] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
- ^ Gladman, B. J.; Kavelaars, J. J.; Holman, M. J., Petit, J.-M.; Scholl, H.; Nicholson, P. D.; and Burns, J. A.; The Discovery of Uranus XIX, XX, and XXI, Icarus, 147 (2000), pp. 320–324
- ^ Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; and Aksnes, Kaare; Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45.
- ^ Grav, Holman & Fraser 2004.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Photometry of Irregular Satellites of Uranus and Neptune (engelska)
- An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness (engelska)
| ||||||||
