Hoppa till innehållet

Steve Collins

Från Wikipedia
Steve Collins
Född13 mars 1964 (60 år)
Thunder Bay, Kanada
Medborgare iKanada
SysselsättningBackhoppare[1]
Utmärkelser
Tom Longboat Awards (1979)
Redigera Wikidata

Stephen Clark Collins, född 13 mars 1964 i Thunder Bay i Ontario, är en kanadensisk tidigare backhoppare tillhörande Ojibwa-nationen. Han representerade Mount McKay och Ontario Nordic Ski Club.

Steve Collins debuterade internationellt i den allra första världscuptävlingen i Cortina d'Ampezzo 27 december 1979, 15 år gammal. Världscupen i backhoppning arrangerades första gången säsongen 1979/1980. Collins blev nummer 10 i den första världscuptävlingen, 17,3 poäng efter segraren Toni Innauer från Österrike. Tre dagar senare tävlade Collins i öppningstävlingen i tysk-österrikiska backhopparveckan i Schattenbergschanze i Oberstdorf i Västtyskland. Backhopparveckan ingick i världscupen och Collins blev nummer 66 i första tävlingen. I andra tävlingen i backhopparvecken, i Garmisch-Partenkirchen blev Collins nummer sju, 8,5 poäng efter Hubert Neuper från Österrike. Neuper vann både backhopparveckan och världscupen totalt säsongen 1979/1980. Steve Collins blev nummer 12 sammanlagt i första världscupen och vann en delseger i Lahtis i Finland 9 mars 1980. Collins tävlade 8 säsonger i världscupen. Hans första säsong var hans bästa.

Collins deltog i olympiska spelen 1980 i Lake Placid i USA. I normalbacken i Intervale Ski Jump Complex blev han nummer 28. I stora backen lyckades han bättre och blev nummer 9, 33,6 poäng efter segrande Jouko Törmänen från Finland och 10,1 poäng från en bronsmedalj.

Två veckor efter OS-1980 startade Steve Collins i junior-VM i Örnsköldsvik i Sverige. Där vann Collins en guldmedalj och blev junior-världsmästare 1980. Collins vann även en guldmedalj i nationella mästerskapen i Kanada 1980 och en internationell tävling i Thunder Bay där han uppnådde högsta poängsumman och längsta hoppet (128,5 meter) någonsin i en K90-backe. Under junior-VM 1981 i Schonach i Västtyskland blev Collins nummer 3 och vann en bronsmedalj efter Matti Nykänen från Finland och österrikaren Ernst Vettori.

Steve Collins startade i Skid-VM 1982 i Holmenkollen i Oslo. Där blev han nummer 21 i normalbacken (Midtstubakken). I lagtävlingen blev han nummer 5 tillsammans med lagkamraterna.

Under olympiska spelen 1984 i Sarajevo i dåvarande Jugoslavien misslyckades Collins något. Han blev nummer 25 i normalbacken och nummer 36 i stora backen. I Skid-VM 1985 i Seefeld in Tirol i Österrike blev Collins nummer 18 i normalbacken och 42 i stora backen. I sitt sista OS, vinterspelen 1988 på hemmaplan i Calgary, blev Steve Collins nummer 13 i normalbacken och nummer 35 i stora backen. Det arrangerades även en lagtävling för första gången i olympiska sammanhang under OS-1988. Kanadensiska laget blev nummer 9 i en tävling som vanns av Finland, före Norge och Jugoslavien.

Collins startade i sin sista världscuptävling i Thunder Bay 2 december 1991. Han blev nummer 59 och sist i tävlingen och avslutade backhoppningskarriären.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ FIS databas, FIS-backhoppar-ID: 10802, läst: 26 april 2022.[källa från Wikidata]
pFad - Phonifier reborn

Pfad - The Proxy pFad of © 2024 Garber Painting. All rights reserved.

Note: This service is not intended for secure transactions such as banking, social media, email, or purchasing. Use at your own risk. We assume no liability whatsoever for broken pages.


Alternative Proxies:

Alternative Proxy

pFad Proxy

pFad v3 Proxy

pFad v4 Proxy