Hoppa till innehållet

Symfoni nr 5 (Bruckner)

Från Wikipedia

Symfoni nr 5 i B-dur (engelska B flat major eller B major) av Anton Bruckner är hans mest intellektuella och heroiska symfoni. Den kallas även för den "Tragiska symfonin" eller "Pizzacato-symfonin". Symfonin är en av få som Bruckner inte själv omarbetade, men finns ändå i tre olika utgåvor (1876, 1878 och 1896).

Symfonin hade en lång kompositionstid. Arbetet började med Adagio-satsen den 14 februari 1875. Därefter följde inledningssatsen och scherzot, medan den monumentala finalen fullbordades i maj 1877. Slutbearbetningen var klar den 4 januari 1878. Symfonin tillägnades Karl von Stremayr, Österrikes minister för utbildning och kultur. Han hjälpte Bruckner att få en professur vid universitetet i Wien.

Symfonins komplexitet visade sig vara ett hinder för framföranden under Bruckners livstid, då den bara framfördes två gånger. Första gången var i arrangemang för två pianon i Bösendorfersaal i Wien den 20 april 1887. Andra gången var i Graz den 8 april 1894, då med orkester och med hans elev Franz Schalk i ett stympat och omorkestrerat skick. Bruckner var då för sjuk för att kunna närvara.

  • 1. Introduktion: (Adagio) – Allegro (B-dur)
  • 2. Adagio: Sehr langsam (d-moll)
  • 3. Scherzo: Molto vivace – Trio: Im gleichen Tempo (d-moll – B-dur – d-moll)
  • 4. Finale: (Adagio) – Allegro moderato (B-dur)
  • Wooddstra, Brennan & Schrott: All Music Guide to Classical Music, Backbeat Books, San Francisco 2005.
pFad - Phonifier reborn

Pfad - The Proxy pFad of © 2024 Garber Painting. All rights reserved.

Note: This service is not intended for secure transactions such as banking, social media, email, or purchasing. Use at your own risk. We assume no liability whatsoever for broken pages.


Alternative Proxies:

Alternative Proxy

pFad Proxy

pFad v3 Proxy

pFad v4 Proxy