signa

Svenska

Verb

Böjningar av signa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	signa	signas
Presens	signar	signas
Preteritum	signade	signades
Supinum	signat	signats
Imperativ	signa	–
Particip
Presens	signande, signandes
Perfekt	signad

signa

1. göra korstecken; helga

   Etymologi: Av fornsvenska sighna, av latinska signāre, presens aktiv av signō (”jag sätter märke på, jag utmärker, jag sigillerar, jag förseglar”), avledning till signum (”märke, sigill, emblem”), antingen av uritaliska *seknom, av urindoeuropeiska *sek- (”skära”) eller urindoeuropeiska *sekʷ- (”följa”). Jämför danska signe, fornvästnordiska signa, norska signe, fornsaxiska segnon, fornhögtyska seganon (medelhögtyska segenen, segen, tyska segnen), fornengelska segnian (engelska sign), fornfranska segnier, saignier, signer med fler varianter (franska signer). I kyrkligt latin även specifikt i betydelsen "göra korstecken, inviga, välsigna". Besläktat med signum, såg, sektor, sekant, signera.

   Besläktade ord: signare, signeri, signerska

   Sammansättningar: välsigna

2. (ålderdomligt) välsigna

   Etymologi: Samma som 1.

3. (anglicism, vardagligt) signera

   Etymologi: Av engelska sign + -a.

Användning: Ej att förväxlas med segna (som förr även kunde vara en variant till signa).

Översättningar

göra korstecken

• bokmål: signe ^(no)
• danska: signe
• nynorska: signe
• ryska: перекрестить ^(ru) pf, крестить ^(ru) impf
• tyska: segnen ^(de)

välsigna

• bokmål: signe ^(no)
• danska: signe
• nynorska: signe
• ryska: осенить ^(ru) pf, осенять ^(ru) impf
• tyska: segnen ^(de)

se signera