Somatostatin
Somatostatin, även känt som tillväxthormonhämmande hormon (GHIH) eller under flera andra namn, är ett peptidhormon som produceras i hypotalamus och i bukspottkörteln och som reglerar det endokrina systemet och påverkar neurotransmission och cellproliferation via interaktion med G-proteinkopplade somatostatinreceptorer och hämning av frisättningen av många sekundära hormoner. Somatostatin hämmar insulin- och glukagonutsöndringen.[1][2] Somatostatin har två aktiva former som produceras genom alternativ klyvning av ett enda preproprotein: en bestående av 14 aminosyror, den andra består av 28 aminosyror.[3][4] Bland ryggradsdjuren finns det sex olika somatostatingener som har fått namnet: SS1, SS2, SS3, SS4, SS5 och SS6.[5] Zebrafiskar har alla sex.[5] De sex olika generna, tillsammans med de fem olika somatostatinreceptorerna, tillåter somatostatin att ha ett stort antal funktioner.[6] Människor har bara en somatostatingen, SST.[7][8][9]
Somatostatin är uppkallad efter tillväxthormon (somatotropin), eftersom dess främsta funktion är att hämma utsöndringen av dessa. Det hämmar dessutom utsöndringen av tyreoideastimulerande hormon (TSH), prolaktin, insulin och glukagon. Somatostatinet fungerar också som signalsubstans och neuromodulator. I mag- och tarmkanalen finns somatostatin 28, med samma funktion som somatostatin och som hämmar gastrointestinala hormoner.[10]
Nomenklatur
[redigera | redigera wikitext]Synonymer till "somatostatin" är
- tillväxthormonhämmande hormon (GHIH)
- tillväxthormonfrisättningshämmande hormon (GHRIH)
- somatotropin release-inhibiting factor (SRIF)
- somatotropinfrisättningshämmande hormon (SRIH)
Produktion
[redigera | redigera wikitext]Matsmältningssystemet
[redigera | redigera wikitext]Somatostatin utsöndras av deltaceller på flera ställen i matsmältningssystemet, nämligen pylorus antrum, tolvfingertarmen och pankreasöarna.[11] Somatostatin som frisätts i pylorus antrum färdas via det portala vensystemet till hjärtat och kommer sedan in i den systemiska cirkulationen för att nå de platser där det kommer att utöva sina hämmande effekter. Dessutom kan frisättning av somatostatin från deltaceller verka på ett parakrint sätt.[11]
I magen verkar somatostatin direkt på de syraproducerande parietalcellerna via en G-proteinkopplad receptor (som hämmar adeniylatcyklas och därmed effektivt motverkar histamins stimulerande effekt) för att minska syrasekretionen.[11] Somatostatin kan också indirekt minska produktionen av magsyra genom att förhindra frisättning av andra hormoner, som gastrin och histamin som effektivt saktar ner matsmältningsprocessen.
Hjärnan
[redigera | redigera wikitext]
Somatostatin produceras av neuroendokrina neuroner i den ventromediala kärnan i hypotalamus. Dessa neuroner projicerar till medianeminensen, där somatostatin frisätts från neurosekretoriska nervändar till det hypotalamohypofysiska systemet genom neuronaxoner. Somatostatin transporteras sedan till den främre hypofysen, där det hämmar utsöndringen av tillväxthormon från somatotropa celler. Somatostatinneuronerna i den periventrikulära kärnan förmedlar negativa återkopplingseffekter av tillväxthormon på dess egen frisättning och somatostatinneuronerna svarar på höga cirkulerande koncentrationer av tillväxthormon och somatomediner genom att öka frisättningen av somatostatin, vilket minskar utsöndringshastigheten av tillväxthormon.
Somatostatin produceras också av flera andra populationer som projicerar centralt, det vill säga till andra delar av hjärnan, och somatostatinreceptorer uttrycks på många olika platser i hjärnan. Speciellt förekommer populationer av somatostatinneuroner i den bågformade kärnan,[12] hippocampus,[13] och hjärnstammens kärna i det solitära området.
Funktioner
[redigera | redigera wikitext]
Somatostatin klassas som ett hämmande hormon,[3] och induceras av lågt pH. Dess effekter sprids till olika delar av kroppen. Frisättning av somatostatin hämmas av vagusnerven.[14]
Främre hypofysen
[redigera | redigera wikitext]I den främre hypofysen är effekterna av somatostatin:
- Hämmar frisättningen av tillväxthormon (GH)[15] (och motverkar därmed effekterna av tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH))
- Hämmar frisättningen av sköldkörtelstimulerande hormon (TSH)[16]
- Hämmar adeniylylcyklas i parietalceller
- Hämmar frisättningen av prolaktin (PRL)
Mag-tarm-systemet
[redigera | redigera wikitext]- Somatostatin är homologt med kortistatin och undertrycker frisättningen av gastrointestinala hormoner
- Minskar tömningshastigheten för magsäcken och minskar sammandragningar av glatta muskler och blodflöde i tarmen[15]
- Undertrycker frisättningen av bukspottkörtelhormoner
- Dämpar bukspottkörtelns exokrina sekretoriska verkan
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Somastotatin, 21 juli 2024.
- Biochemistry, 3rd Edition P. Champe, R. Harvey
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ "somatostatin". Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica Inc., 2016. Web. 04 mag. 2016 <http://www.britannica.com/science/somatostatin>.
- ^ [a b] Lehninger Principles of Biochemistry (Eighth). New York, NY: Macmillan Learning. 2021. ISBN 978-1-319-22800-2. OCLC 1243000176. https://www.worldcat.org/oclc/1243000176. ”The binding of somatostatin to its receptor in the pancreas leads to activation of an inhibitory G protein, or Gi, structurally homologous to Gs, that inhibits adeniylyl cyclase and lowers [cAMP]. In this way, somatostatin inhibits the secretion of several hormones, including glucagon”
- ^ [a b] ”Sect. 5, Ch. 4: Structure, Synthesis, and Secretion of Somatostatin”. Endocrinology: The Endocrine Pancreas. Medical College of Georgia. 16. http://www.lib.mcg.edu/edu/eshuphysio/program/section5/5ch4/s5ch4_16.htm.
- ^ ”somatostatin preproprotein [Homo sapiens”]. NCBI Reference Sequence. National Center for Biotechnology Information Support Center (NCBI). https://www.ncbi.nlm.nih.gov/protein/NP_001039.
- ^ [a b] ”The evolution of somatostatin in vertebrates”. Gene 463 (1–2): sid. 21–8. September 2010. doi:. PMID 20472043.
- ^ ”Somatostatin and its receptors from fish to mammals”. Annals of the New York Academy of Sciences 1200 (1): sid. 43–52. July 2010. doi:. PMID 20633132. Bibcode: 2010NYASA1200...43G. https://zenodo.org/record/1450988.
- ^ ”Entrez Gene: Somatostatin”. Entrez Gene: Somatostatin. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?db=gene&cmd=retrieve&list_uids=6750.
- ^ ”Human somatostatin I: sequence of the cDNA”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 79 (15): sid. 4575–9. August 1982. doi:. PMID 6126875. Bibcode: 1982PNAS...79.4575S.
- ^ ”Sequence of the human somatostatin I gene”. Science 224 (4645): sid. 168–71. April 1984. doi:. PMID 6142531. Bibcode: 1984Sci...224..168S.
- ^ https://mesh.kib.ki.se/term/D013004/somatostatin
- ^ [a b c] Medical Physiology (2nd). Philadelphia, PA: Elsevier. 2012. ISBN 9781437717532.
- ^ ”Growth hormone inhibits its own secretion by acting on the hypothalamus through its receptors on neuropeptide Y neurons in the arcuate nucleus and somatostatin neurons in the periventricular nucleus”. Endocrine Journal 45 (Suppl): sid. S19-S26. April 1998. doi:. PMID 9790225.
- ^ ”Hippocampal Somatostatin Interneurons Control the Size of Neuronal Memory Ensembles”. Neuron 89 (5): sid. 1074–1085. March 2016. doi:. PMID 26875623.
- ^ ”Vagal control of the release of somatostatin, vasoactive intestinal polypeptide, gastrin-releasing peptide, and HCl from porcine non-antral stomach”. Scandinavian Journal of Gastroenterology 27 (8): sid. 677–85. August 1992. doi:. PMID 1359631.
- ^ [a b] Bowen R (2002-12-14). ”Somatostatin”. Biomedical Hypertextbooks. Colorado State University. http://www.vivo.colostate.edu/hbooks/pathphys/endocrine/otherendo/somatostatin.html.
- ^ First Aid for the USMLE Step 1, 2010. Page 286.
- ^ [a b] Costoff A. ”Sect. 5, Ch. 4: Structure, Synthesis, and Secretion of Somatostatin”. Endocrinology: The Endocrine Pancreas. Medical College of Georgia. 17. http://www.lib.mcg.edu/edu/eshuphysio/program/section5/5ch4/s5ch4_17.htm.
- ^ ”Urocortin3 mediates somatostatin-dependent negative feedback control of insulin secretion”. Nature Medicine 21 (7): sid. 769–76. July 2015. doi:. PMID 26076035.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- ”[Somatostatin and its receptors. Role in the control of cell proliferation]”. Minerva Endocrinologica 26 (3): sid. 91–102. September 2001. PMID 11753230.
- ”Somatostatin receptors, an expanding gene family: cloning and functional characterization of human SSTR3, a protein coupled to adeniylyl cyclase”. Molecular Endocrinology 6 (12): sid. 2136–42. December 1992. doi:. PMID 1337145.
- ”Cloning and functional characterization of a family of human and mouse somatostatin receptors expressed in brain, gastrointestinal tract, and kidney”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 89 (1): sid. 251–5. January 1992. doi:. PMID 1346068. Bibcode: 1992PNAS...89..251Y.
- ”Hypothalamic polypeptide that inhibits the secretion of immunoreactive pituitary growth hormone”. Science 179 (4068): sid. 77–9. January 1973. doi:. PMID 4682131. Bibcode: 1973Sci...179...77B.
- ”Human somatostatin I: sequence of the cDNA”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 79 (15): sid. 4575–9. August 1982. doi:. PMID 6126875. Bibcode: 1982PNAS...79.4575S.
- ”Sequence of the human somatostatin I gene”. Science 224 (4645): sid. 168–71. April 1984. doi:. PMID 6142531. Bibcode: 1984Sci...224..168S.
- ”Primary structure of the gene encoding rat preprosomatostatin”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 81 (11): sid. 3337–40. June 1984. doi:. PMID 6145156. Bibcode: 1984PNAS...81.3337M.
- ”High-resolution chromosomal localization of human genes for amylase, proopiomelanocortin, somatostatin, and a DNA fragment (D3S1) by in situ hybridization”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 80 (22): sid. 6932–6. November 1983. doi:. PMID 6196780. Bibcode: 1983PNAS...80.6932Z.
- ”Molecular cloning, functional characterization, and chromosomal localization of a human somatostatin receptor (somatostatin receptor type 5) with preferential affinity for somatostatin-28”. Molecular Pharmacology 45 (3): sid. 417–27. March 1994. PMID 7908405.
- ”Cloning and expression of a human somatostatin-14-selective receptor variant (somatostatin receptor 4) located on chromosome 20”. Molecular Pharmacology 43 (6): sid. 894–901. June 1993. PMID 8100352.
- ”Distribution and second messenger coupling of four somatostatin receptor subtypes expressed in brain”. FEBS Letters 331 (1–2): sid. 53–9. September 1993. doi:. PMID 8405411.
- ”Somatostatin antisense oligodeoxynucleotide-mediated stimulation of lymphocyte proliferation in culture”. Endocrinology 137 (5): sid. 1585–90. May 1996. doi:. PMID 8612489.
- ”Subtype-selective induction of wild-type p53 and apoptosis, but not cell cycle arrest, by human somatostatin receptor 3”. Molecular Endocrinology 10 (12): sid. 1688–96. December 1996. doi:. PMID 8961277.
- ”Interrelationships between somatostatin sst2A receptors and somatostatin-containing axons in rat brain: evidence for regulation of cell surface receptors by endogenous somatostatin”. The Journal of Neuroscience 18 (3): sid. 1056–71. February 1998. doi:. PMID 9437026.
- ”Evidence for a synergistic effect of the HIV-1 envelope protein gp120 and brain-derived neurotrophic factor (BDNF) leading to enhanced expression of somatostatin neurons in aggregate cultures derived from the human fetal cortex”. Brain Research 815 (2): sid. 349–57. January 1999. doi:. PMID 9878821.
- ”In vitro characterization of somatostatin receptors in the human thymus and effects of somatostatin and octreotide on cultured thymic epithelial cells”. Endocrinology 140 (1): sid. 373–80. January 1999. doi:. PMID 9886848.
- ”The somatostatin-28(1-12)-NPAMAP sequence: an essential helical-promoting motif governing prosomatostatin processing at mono- and dibasic sites”. Biochemistry 41 (5): sid. 1630–9. February 2002. doi:. PMID 11814357.
- ”Somatostatin is a selective chemoattractant for primitive (CD34(+)) hematopoietic progenitor cells”. Experimental Hematology 30 (2): sid. 116–25. February 2002. doi:. PMID 11823046.
- ”Structural motifs in the maturation process of peptide hormones. The somatostatin precursor. I. A CD conformational study”. Journal of Peptide Science 8 (2): sid. 66–79. February 2002. doi:. PMID 11860030.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Somatostatin.
| ||||||||||||||||||||||||||||||